Helgläsning

Som jag ser det har jag bara två drömmar kvar att uppfylla:

Dröm 1: Sätta min fot i Sveriges alla 25 landskap. Tjugofem, kanske den uppmärksamme geografen utbrister. Korrekt, tjugofem, säger jag. Jag använder uppdelningen som 1634 förklarades som oföränderliga av Lantmäteriet och erkänner inte Norrbotten som ett landskap. Man får kämpa lite längre än sedan 1810 för att betraktas som landskap.

Det visar sig att jag varit nästan överallt. Utom Öland, Blekinge och Jämtland. Till sådana avkrokar har man ju sällan ärende. Dalsland har jag bara passerat igenom så den kan inte heller räknas. En fot ska ju ha varit i marken. Människor utanför allfarsleden: Se upp! Snart kommer jag för att solka ner er hembygd.


Dröm 2: Ta ett foto på allt som beskrivs i texten till Vintersaga. Det blir inte mindre än tjugoen foton och ett livsverk:

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken, ett träningspass på Ullevi i dis, gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark, Landsorts fyr där snöstormen drar in, tät snö som gloppar i Mariabergets backar, hett och svett på Statt i Härnösand, en tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran, flämtande ljus i Visby hamn, I Malmö rispas dimman av färjornas sirener, en ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron, bion i Pajala ger "Den sista färden", Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten, gårdarna släcker sina ljus, ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster, Stockholm city svajar i sitt rus, tradarfik i Docksta i motorvägens skugga, en överdos på Skärholmens station, insnöade vägar nånstans på Österlen, fyllan växer till på Mommas krog, frusen törst i kön till stadspuben i Luleå, frusna drömmar uti monarkin.

Det sunda förnuftet säger att en fylla som växer till på Mommas krog blir lättast. Problemet är att det sunda förnuftet även säger att jag hellre borde ägna sig åt till exempel förvärvsarbete framför att knäppa foton på tradarfik i Docksta.