Alltid då och då måste jag gå in till Frans och kolla att han lever efter att han somnat. Ibland ser man knappt att han andas så man måste titta jättenoga, men till slut kommer ett tungt andetag. Då måste jag tyvärr stanna kvar bara för att kolla att det inte var en desperat flämtning efter luft och processen börjar om igen ofta tills antingen jag somnar eller han vaknar.
Jag vet Dr. Freud, du kan ta en kölapp därborta...
You´re no´t alone!
SvaraRaderaHerreminje, sådan är jag fortfarande!
Ymm..jag tror att det är sunt...jag VET att det är sunt..eller tja..jo..men det måste tyda på att man är frisk?
Eller?
Märkligt att man ska behöva ställa kontrollfrågor?
Va?
Jag tror iaf att du är helt normal...
eller?
Om kolla plattorna och att allt är avslaget minst två ggr innan man går ut är normalt, så visst då är jag helt normal.
SvaraRaderaDen där lilla filmsnutten förgyllde min dag. Sannerligen. Hur. Kul. Som. Helst.
SvaraRaderaOch du, tvångsmässigheten är ett tecken på fantasi och rikt inre liv. Säger vi.
Det känns bra, så säger vi. Det krävs ju trots allt en otrolig fantasi att tro att plattan slagit på sig själv sedan sist man kollade. Men är man fyrdubbelt så klantig som andra måste man vara fyrdubbelt så försiktig.
SvaraRaderaKolla förresten in en upphottad version på vinjetten till Psycho Dad här http://www.youtube.com/watch?v=v83AwW0b4ec Intressant att Al Bundy väntar tills han får höra första delen av texten innan han klämmer in.