Det nya svenska köket

Käre jourhavande kock,

Jag förstår om mitt problem kan verka simpelt för dig. Grillsäsongen började officiellt i söndags med en första lätt grillning för att få safterna att flöda och kolet att glöda. Jag vill vara först på kvarteret att registrera på skalan och ser inte vinter och grill som ett särskilt problem, snarare tvärtom. En gång såg jag Karelin grilla i sibirisk vinter på Sportnytt och det är mot honom jag mäter mig själv nu. Kan Karelin så kan jag.

Men jag avviker från ämnet. Till saken. En av de stora tankarna med att köpa ett hus är att man kan grilla. Än så länge i alla fall tills odör- och störningslobbyn låter allmän grillning ta samma väg som rökningen.  Men jag börjar bli lite less på karréskivor, fadda korvar och entrcoter som smakar sämre än falukorv. Det är ju inte för dessa smaker man betalar miljoner för ett hus. Samtidigt måste man sky grillmodet som pesten. Helt och hållet manifesterat av män som vintertid kokar snabbmakaroner men plötsligt blivit specialister i styckbitar, veckolånga marineringar och rökig eftersmak. Det är fjolleri. Sådant gjorde inte Karelin. It's a slippery slope. Man kan lätt hamna i träsket när man övergett grillskivan. Där behöver du komma in och visa den gyllene medelvägen.  

Jag kan dock tänka mig flambering. Jag gillar att avsluta arbete med att tända eld på det. Gillar även att fråga folk varför pilgrimsmusslor heter pilgrimsmusslor och sedan sucka och muttra "kulturskymning" om dom inte vet. I det syftet kan man i och för sig även fråga varför nötkött heter nötkött men den historien är inte lika intressant. Som sagt gillar jag ju Karelin också. Jag jobbar även med kol, helst milat i egen mila men jag har aldrig fått chansen på en riktig mila. Det är ungefär de trådar jag lyckats tåta ihop och vad du har att gå på.