Halva huset blev inte byggt/den del som rymde med vår framtid

Det finns saker man tar för givna. Som att gräs är grönt, Charlie Sheen är full eller politiker ljuger. Oomkullkastliga sanningar. Häromdagen, samma dag som Olof Palme mördades för många år sedan, drabbades jag av det motsatta när fick jag upp ögonen för dikten Sundbybergprologen (man bor ju för böveln i Sundbyberg). En dikt som i stort sett blev sossarnas nationalsång, ett beställningsverk av kommunen, skriven av en kända diktaren Ragnar Thoursie. Den ska ju bara vara en googling borta tar man för givet. Men nej! Jag kan inte hitta den kompletta dikten på nätet. Nu har jag sattit min heder på att bli den första som publicerar hela dikten för allas läsande. Det givna måste vara givet.

Det går inte att avsluta utan att nämna Ragnar Thoursies öde. Efter att ha blivit en av svensk lyriks mest framstående under 40-talet, lämnade han författarskapet bakom sig 1952 för att jobba som byråkrat. Efter en lång karriär på AMS, byråchef 72-85, tog han åter upp skaldandet efter att ha varit med i tågolyckan i Lerum 1987. Det är ju som om jag skulle lämna byråkratin och bli poet för att mot ålderns höst komma tillbaka till byråkratin.