Den statistiska våren

Är en underbar men kort tid när det lämpar sig särskilt väl med en back öl på balkongen.

Estelle Costanza som bor i Queens....

....kommer alltid vara Estelle för mig.

Groundhog day

Varje söndag bär jag iväg fyra påsar gamla förpackningar till återvinningen. Sedan går jag till Willy's och handlar fyra påsar. Ut och in.

James Brown-pastisch

Berättade jag förresten att jag var och såg D'Angelo igår. På Philadelphia-kyrkan. Han svor. Många gånger. Tack vare en kompis extrabiljett hamnade plötsligt där.

In det var slut var vi less och gick tillbaka till pinnstolarna. Varför var vi less? Jo, vi hade suttit på kyrkbänken i över två timmar efter utsatt tid på att showen skulle börja.

Stället har gått ner sig

Pinnstolar! Ölen har gått upp till 30 kronor. Menyer på solkig A4. Ingen shotsbricka för 99 kr. Svensk bartender.

Lagom till melodifestivalen kommer här rösterna ifrån "the Smuckers jury". De två mäktigaste framförandena av en nationalsång i fotbollssammanhang. Vi begränsar oss till fotbollssammanhang eftersom Nya Zealand annars lätt hade plockat hem segern med sin haka.

England-Tyskland, 1996.


Turkiet-England, 1993.

De små oväntade ögonblicken

Film var bättre förr ungefär på 90-talet

Public Un-service

Den lille, snart store, har en själsfrände. När han hälsar på bygger dom en tågbana runt hela lägenheten som föräldrarna inte får rubba på veckor. Det är känsligt det där att tågbanan. Den ska alltid finnas kvar ifall dom eventuellt behagar att dyka upp för att leka igen.

På Bolibompa finns ett program som heter Junk. I den får konstnärer ta del av ett barns gamla avlagda leksaker för att göra något nytt och häftigt.

Så hur kan dessa till synes skiljda historier knytas samman till nackdel för mig? Jo, om själsfrändens storebror är med i Junk och donerar en stor hög tågbana till konstnärerna. Då blir det väldigt svårt att förklara hur program kan spelas in på förhand och att deras tågbana ligger kvar. Troligen.