Metusaaalem, Metusaleeem

Hur länge kan man gå utan att uppdatera sin blogg? Inte längre tydligen. Vart tar åren vägen? Någon tar dem.

I lördags var jag på det hak jag gillar bäst. Det som gått ifrån sönderrivna soffor till pinnstolar. Sällskapet var toppklass. En herre med uteliggardoft som i Namibia -67 blev upptagen av den världsgemensamma marxismen och flydde till Ungern var han fattade tycke för att diskutera ekonomiskhistoria om Smith, Keynes och Friedmann. Eller iallafall namedroppa dom.

I sitt sällskap hade han en lika förtjusande kvinna som varit hyresgäst hos Roy Andersson på Sibbyllegatan. När hon blev ensam och skulle flytta kom Roy upp med två flaskor vin och erbjöd en sänkt hyra men så lågt som nya stället kunde han inte gå. Kanske för att hon vid en premiär dissade hans film men hyllade Abba-Bennys musik....eller var det Björn.

Inte undra på att jag inte hinner blogga med allt det här i mitt liv.

Håll drogerna borta ifrån skidsporten

I julas var jag knäckt över att samma gubbe körde om mig två gånger på skidspåret. Idag blev jag omkörd av en gubbe i svarta Levis-jeans.

Som om en a-lagare fick för sig att ta ett varv.....och körde om mig.

En säsong slutar, en börjar

Earth hour

Glömde det igen. Men det var inte lika illa som förra året.

Vägen till Samarkand

Det var längesedan jag åkte tåg. Då menar jag riktigt tåg. Inte ett svalt, luftigt, snabbt tåg som man har i södra sverige med internet och bistro med lediga sittplatser. Sådana har jag åkt relativt nyss. Jag menar tåget till Kiruna. Det tåg var toaletterna är ofräscha innan man passerat Uppsala. Dom som står stilla av oförklarig anledning någon timme då och då. Var kön till en micrad Billys pizza är nästan lika långt som tåget och alla förväntas sitta på åtta platser. Var man knappt kan röra sig utan att dra ner pjäxor eller trampa på en hund. Var konduktören rycker på axlarna och konstaterar att vattnet är avstängt i vagnen trots att ni betalat extra för dusch och vatten i kupén. Var den enda underhållningen i sjutton timmar är att titta ut och se landet var man föddes passera långsamt, långsamt.

Men nu kände vi oss mogen för att ge det en chans till. Saker kan ju ändras. Men det hade inte förändrats.

Kunde dock konstatera att jag måste hade ändrats sedan sist. Då var det sittplats, en tub skinkost och en rulle Polarkaka. Nu var det sovvagn och (trots allt) viltfärsbiff i bistron. Om jag blivit rikare eller slappare låter jag vara osagt.

Nu ska Northugs skidor fram.