Det var längesedan jag åkte tåg. Då menar jag riktigt tåg. Inte ett svalt, luftigt, snabbt tåg som man har i södra sverige med internet och bistro med lediga sittplatser. Sådana har jag åkt relativt nyss. Jag menar tåget till Kiruna. Det tåg var toaletterna är ofräscha innan man passerat Uppsala. Dom som står stilla av oförklarig anledning någon timme då och då. Var kön till en micrad Billys pizza är nästan lika långt som tåget och alla förväntas sitta på åtta platser. Var man knappt kan röra sig utan att dra ner pjäxor eller trampa på en hund. Var konduktören rycker på axlarna och konstaterar att vattnet är avstängt i vagnen trots att ni betalat extra för dusch och vatten i kupén. Var den enda underhållningen i sjutton timmar är att titta ut och se landet var man föddes passera långsamt, långsamt.
Men nu kände vi oss mogen för att ge det en chans till. Saker kan ju ändras. Men det hade inte förändrats.
Kunde dock konstatera att jag måste hade ändrats sedan sist. Då var det sittplats, en tub skinkost och en rulle Polarkaka. Nu var det sovvagn och (trots allt) viltfärsbiff i bistron. Om jag blivit rikare eller slappare låter jag vara osagt.
Nu ska Northugs skidor fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar