onsdag, september 22, 2010

It's a hard knock life

Det är onsdagskvällar just när hösten rullat in och man jobbat över hela kvällen som bloggens rätt ställs på sin spets. Det är då den ska lyfta lite, ge en puff i rätt riktning, få alla att tänka ”det här med livet, det är kanske inte så illa trots allt”.

Vad har jag då att komma med för att åstadkomma de vidlyftiga målen. Egentligen inget mer än mina naglar. Jag har hamnat i otakt med nagelklippningen, eller jag har nog varit i otakt i flera år. Någongång måste jag ha glömt naglarna på en hand. Så nästa vecka måste dom ha varit jättelånga, men på den förra veckan klippta handen var dom korta, så jag klippte bara naglarna på en hand. Nästa vecka samma sak, men ombytt hand. Nästa vecka samma sak, men ombytt hand ifrån förra veckan.

Jag har hamnat i en otakt som jag kanske aldrig kommer kunna bryta. Tänk på det nästa gång du klipper naglarna.

3 kommentarer:

Söderberg sa...

Tråkigt att höra. Men det känns som att det där borde gå att lösa på ett enkelt sätt. Jag kommer inte på hur just nu, men det borde gå.

Smuckers sa...

Jag skulle inte vilja ägna mig åt nymodigheter som klippa halvvägs en vecka så att andra handen kan komma ikapp. Men kanske blir jag tvungen.

Söderberg sa...

Nej för fan, gör inget förhastat nu. Tänk igenom det här ordentligt innan du agerar. Annars finns det risk att det slutar illa.