Pulkabacke, ett naturligt val en snökaosdag när objektet för vabben har blivit för frisk för att vara inne en hel dag men fortfarande inte klar för dagis. En mäktig isränna har tagit form i mitten av backen. Blankis av den digniteten Anja skulle behöva för att åka fort omgärdat av små snövallar litegrann som en bob-bana med ett drastiskt slut var isen ersätts av just ännu en liten snövall. En trevlig app om man höll sig till att sitta på ändan, om man satt på knä eller fötterna bjöds man på en fin lufttur när banan tog slut. Absolut inte pulka eller snowracer eftersom följderna skulle kunna bli katastrofala när det blev tvärstopp. Så mycket lyckades man pussla ihop med en gnutta sunt förnuft och snöerfarenhet.
När vi hade börjat lämna backen dök en familjefader ifrån Kina (landet Kina alltså, det som kombinerar de sämsta sidorna av hyperkapitalism och Stalinism) upp med två knattar i pulka. Här ser man vad vi ändå har lärt oss i Sverige genom vårt bistra klimat. Först släpper han sin förstfödda i pulka på isrännan och springer efter på tidigare nämnda isränna. Säkert som amen i kyrkan halkar pappan handlöst och pojkens pulka svänger in i snövallen, voltar, slungar iväg pojken i en dråplig lufttur. En faceplant i isbanan och en pappa som kommer glidande och kraschar in i ryggen senare kan pojken något tilltufsad lufsa uppåt igen. Då är det dags för barn två som går samma öde till mötes. Isvana är en dyrköpt erfarenhet.
Då kunde jag inte se eländet mer och hyllade mitt skandinaviska know how för isiga omständigheter och undrade om inte storföretagen borde erbjuda en mer praktisk utbildning för svenska förhållanden för sina gästarbetare som jag fortsatte bort ifrån backen bistert skakande på huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar