Igår fick brorsan en leverans av ett stycke välskapt barn. På en gång jag hörde att det var en pojke så kom namnet Gunnar till mig. Jag har ingen aning om hur jag kunde börja tänka på ordet Gunnar. Det bara kom. Jag har aldrig tänkt på Gunnar tidigare. Aldrig gillat namnet Gunnar mer än något annat. Aldrig gillat någon som heter Gunnar mer än någon annan. Men i mitt sinne hette han redan Gunnar. När folk frågade vad han skulle heta sa jag, det kanske blir Gunnar, men jag sa såklart inget till brorsan.
Döm om min förvåning när jag får ett sms att bebisen ska heta…….wait for it…….wait for it……Gunnar! Vad är oddsen för att jag börjar tänka på Gunnar och helt ovetandes om mig ger dom honom namnet Gunnar? Ett annat namn hade haft mikroskopiska odds, just Gunnar betydligt mindre än mikroskopiska odds.
Ergo: Alla har ett kosmiskt namn tilldelat sig. Det behövs bara en mottagare för att fånga signalen.
3 kommentarer:
Magi!
Trolleri!
Det märkliga är att föräldrarna inte heller haft en tanke på Gunnar innan det bara blev så.
Skicka en kommentar