Med dagens pris på järn har jag inte råd med min lever längre

Att gå till doktorer får bara dåliga konsekvenser. Gå till en veterinär istället. Först var sänkan tredubbel och järnet lågt. Sedan var järnet för högt och nu blir det nya provtagningar. Det jag fann för opassande att meddela till en kvinnlig läkare var sanningen: Jag kommer ifrån Kiruna, där äter vi järnmalm till frukost och skiter kätting, såklart är järnvärdet högt. Så snällt ska jag komma på nästa möte och kommer undvika stora magneter och flygplatskontroller till dess.

Men när jag tänker på det så har en läkare sagt att jag har mycket järn tidigare. Det tyder på en sjukdom med ett konstigt namn som jag nu är övertygad att jag har. Vanliga tarmar slutar ta upp järn när det inte finns ett behov i kroppen, men inte min tarm som suger i sig allt järn och lägger på en hög i levern i sann entreprenörsanda.

En väldigt passande mutation för sextio generationer sedan när sjukdomen uppfanns eftersom vanliga kvinnor knappast överlevde järnbristen efter barnafödslandet medan mina kompanjoner produktivt kunde sprida vidare sina gener i barnkullar på långa band. Det här var inte vikingar som dog i anemi efter det första svärdhugget. Som tur är så är botemedlet ganska enkelt, lämna blod. Det borde kunna spädas flera gånger men ändå fylla sin funktion med mina järnvärden, bara mottagaren överlever den första nickokicken såklart, en 18-årsgräns rekommenderas.

Fick förresten örondroppar för att bota den katastrofala Revaxör-olyckan den 11:e augusti 2007, a day that will live in infamy, som öronen aldrig riktigt kommit över. Dropparna fungerar bra, kan inte klaga. Enda problemet är att det är omöjligt att dosera två droppar i sina egna öron, vilket gör att överskottet bildar ett lock, som man behöver spola med Revaxör, som man sedan kommer behöva droppar för att läka, som man sedan behöver spola….ja, ni förstår.