Nu har den börjat. Processen som ska skilja mig från min trofaste gamla vän. Han som aldrig svek och såg till att jag alltid kom hem, till och med när jag inte förtjänade att komma hem. Mer än 10 år har vi varit tillsammans. Jag kallar honom skämtsamt för Hulken eftersom han är så grön och så stark. Motorhuven kallar jag för stalldörren med tanke på alla hästkrafter som bor där under.
Nu är han putsad och nästan dammsugen (kan man förstå att två mackar på raken hade trasig dammsugare, den tredje hade bara försvunnit, så kan det vara i Sundbyberg). Redo att bli såld. Hitills har jag fått ett bud på 800 kronor. Det är 200 kronor under skrotpremien.
Känner….redan….fantomsmärtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar