Det var en sådan dag idag. En sådan dag när man själv somnar klockan 3 och den lilla visar att han fortfarande kan vakna klockan 4, och att det inte är något fel med det enligt honom. En sådan dag när man häller kaffepulvret på fel sida av filtret och skär sig i tummen när man ska elektrifiera IKEA-lampor.
Men vi var och åt lunch och det var trevligt. Vi satt bredvid hon ryskan som vann guld för Sverige i Atlanta (var det nog väl gömt för google?). Av alla människor. Hon var där med dotter och ett par som var någonsorts idrottare/idrotts wannabees/tränartyper. Jag åt lasagne. Den lille åt köttfärsås och spaghetti vilket han alltid äter, utom om jag lagar den.
Det roliga var killen i idrottsparet. Alla ämnen han tog upp och ville glänsa med, hade ryskan gjort sju resor bättre. Hade han varit på ett berg hade hon åkt bob nerför berget. Var han nöjd över en idrottsdoktor berättade hon om ryska idrottsläkarstaben. Var någon sjuk hade hon haft cancer och sprungit häcklopp samtidigt. Hade han ett uppiggande preparat, hade hon doping. Hon har onekligen varit med om det mesta i sitt liv. Nu åt hon på samma pizzeria/restaurang som vi.
Påminner och den gången jag satt på ett flyg nära Tomas Fogdö och en business-typ. Business-typen berättade för Tomas om vikten att ha tyngden på dalskidan.
Nu upptäcker jag Tomas Andersson Wij på Spotify och är fortfarande mätt av lasagnen.
Jag tjuvlyssnade förresten på andra lunchgäster också. Dom pratade om fattigdomen och världsbanken. Det var sympatiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar