Jan Björklund sa att det var i "Nobel-klass" och en minister ljuger ju aldrig. Han var en rolig spjuver. I alla fall för alla som bara sett honom prata om hårdare pekpinnar, betyg ifrån spädbarnsålder och avvecklande av komvux. Hade hans foxtrot och dansvilja avspeglats i opinionssiffrorna hade han ensam styrt Sverige. Reinefeltarna var också där. Jag sa inget dumt.
Insåg att jag måste skaffa mig en ordern. Vilken som helst. Sedan bli bjuden på något liknande igen. Själv hade jag röda legobitar som manschettknappar. Kunde inte riktigt hålla mig.
När vi blir 60-år, vi som inte uppfostrades med foxtrot, och får makten att diktera vilken musik som är somber och festlig nog för tillställningar på Blå hallen, vilken musik blir det då? Kommer en inhyrd DJ bränna av E-Type? Svar inom tjugo år.
Festens höjdpunkt var dock den spanske Austin Powers-kopian som jag delade bord med. I allt väsentligt var han Austin. Det kan ha varit någonsorts dolda kameran inspelning. Han organiserade ett byte av köttbitar eftersom han bedömde 1,5 köttbit som lagom men då istället fick två. Nu skulle vi byta bitar så att det blev lagom för alla. Flugan lossnade, den som han kämpade att få på plats under hela cermonin, men vaffan nu var ändå middagen slut snart så man kunde klämma fast den med hakan ett tag och hoppas att den höll sig på plats.
Att hålla reda på bordsdamer är lika svårt att hålla reda på som kummin och muskot, höger och vänster och Björn och Benny. Enda sättet är att gardera sig och behandla alla kringsittande som potentiell bordsdam.
Austin med bordsdam.
