Det är helt otroligt att jag lyckades outsmarta altmeistern Mats i Halmstad och ta hem Drömelvan i sista omgången. Han hade ett gigantiskt försprång och gjorde sitt bästa, men mot IFK Woodstock krävs det mer. Mycket, mycket mer. All credd dock för ett bra försök som nästan lyckades, bara det är en bedrift.
Detta var således min tredje raka viktoria i Drömelvan. Jag anser därmed att vandringspriset är bärgat för evigt. Jag ser framemot att under helgen mottaga pokalen av Mr Hyde, som slutade på en hedrande sjätte plats. Hans sedvanliga undanflykter anlände helt enligt tidtabell på spår 3. Han får träna riktigt hårt så kanske han kan bjuda kamp när XL-coachen drar igång i höst.
Som sagt. Tredje raka. My record speaks for itself. Campione, campione, ooohoohohh, campione, campione
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar