Drömde konstigt inatt. Drömmen handlade om att jag fick inblickar i min framtid och i varje inblick spelade jag badminton mot min badmintonkompis Christer. Åren gick och gick, vi blev äldre och äldre, men spelade alltid badminton mot varandra. Mot slutet var vi stapplande gubbar som knappt kunde höja racketet, men likväl spelade vi badminton.
Jag tror att drömmen är en projicering där badminton får representera livet. Man är trött så att man knappt kan stå, smärtan kan vara outhärdlig, men ändå måste man kämpa och kämpa, fortsätta springa, fortsätta mala, inte ge upp fast man är trött, små misstag som raderar förövrigt fint arbete, arbetet tar aldrig slut utan kommer bara tillbaka över nätet igen, förhoppningen att det kommer bli bättre runt hörnet, insikten att man är dödstrött och bara spelat en tredjedel av setet. Dessutom kan en timme badminton kännas som en evighet, men är i verkligheten ganska kort.
Ibland går det lätt och då måste man passa på att njuta. Dricka champagne istället för sportdricka. Sedan brukar ju allt slit också löna sig i form av att man vinner något till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar