Här sitter jag fortfarande och lyssnar på dokumentärer istället för att ratta in en vettig radiokanal. Jag är nu helt off och har ingen aning om vilken ny musik som kommit senaste kvartalet. Trackslistan är som att läsa en instruktionsbok för traktortillverkning. Jag fattar inte ett ord. Fast man får ändå säga att jag hade "a good run". Jag hängde med och gillade det till dryga 35-årsåldern, många stelnar redan vid de tidiga tjugo vilket är varför AC/DC och Iron Maiden fortfarande säljer ut Ullevi.
Som av en slump handlar en av P1:s träiga dokumentärer och en hundraårig dam. Om man fyller hundra i år så föddes man alltså 1909. Då var man alltså i min situation vid krigsslutet 1945, man undrade vem fan är Povel Ramel och förfärades över den nya dansflugan jitterbugg. En yngling vid namn Buddy Holly dog lagom till femtioårsdagen och folkpensionen firades med ABBA-seger i Brighton. Det ger perspektiv.
8 kommentarer:
Lyssnar på Meduza-dokumentären. Fint entourage han hade. Fortsätter med lite fyllehumor: http://www.youtube.com/watch?v=cUHOHs0J65Q&feature=related
Du menar gristurnén med Svullo och en strippa? Idel ädel adel. Undra om dom vaknade till hotellfrukosten varje morgon?
Ja den, och alla tjejer med rökarröster som passerar revy. Sorgligt och roligt. Jag skrattade högt åt kassettbandshumorn som egentligen bara gick ut på att så snabbt som möjligt ta sig fram till ett våldsinslag med buller och brak och skrik.
"Radio Ronka - E. Hitler."
Jag kommer ihåg på mellanstadiet när någon av de tuffa killarna lyckats "scora" ett Meduza/Hitler-band. Mycket gick ut på att håna/ge stryk åt Torsten Bengtsson. En bortglömd man nu, men då tror jag att han var aktuell som Centerpartisten som genomdrev lördagsstängt på Systemet. En given måltavla för E. Hitler.
Skriver vi Hitler fler gånger kommer troligen FRA öppna bevakning på den bloggposten.
Förresten har det otänkbara hänt. Jag har tappat bort skivan du skickade som tack för skjortan förra året. Jag satte den någonstans i bilen så att jag skulle kunna lyssna på någon längre resa, men nu är den putsväck trots att jag kollat under alla säten, luckor och under alla mattor. Den måsta hamnat bakom någon panel. Jag försöker återskapa härligheten men kommer inte ihåg vad alla låtar hette, kommer du ihåg någonting? Det var Lloyd Cole, Marlen Dietrich, Neil Young, Martha (såklart!), Kära älskade barn, Bonnie prince Billy, något med Rufus Wainwright har jag för mig och en för jävla bra avslutning med en lite Sinatra-esque låt om livet som gick upp och ner.
Tror att jag har spellistan på min jobbdator, ska kolla i morgon. Apropos musik, Björn lyckades finta bort sin egen blogg, så han startade en ny: http://nyamusikbloggen.blogspot.com/
Den där Sinatra-låten heter Cycles och kommer från plattan med samma namn som jag inte nog kan rekommendera. Det spelades in under den svårt snygga perioden då en femtioårig Ol´Blue Eyes kilade stadigt med Mia Farrow, hängde i New York med långhåriga popmusiker och studiosessions (innebar tydligen att alla polare plus kvarterspoliserna plus veckans hipsters hängde och rökte cigg i studion under inspelning) var det absolut saltaste.
Hi, hi....den där Björn.
Det vore otroligt juste om du kunde skicka över låtlistan.
Då kanske jag måste skicka en tack-skiva.
Cycles är enastående! Kolla även in Dions period i skiftet 60/70-tal. En då nerdekad doo-wop-sångare av italiens börd. Coolt.
På jobbet, hittade precis låtlistan. Är det inte fiffigare om jag skickar över en ny platta?
Min mail: ahrnbom@hotmail.com
Skicka över din adress igen eftersom jag inte skrev upp den i laga ordning förra gången.
Skicka en kommentar