Jubileum

Nu är äventyret slut. Gula löv är utbytta mot gröna. Regn och kyla mot sol och viss värme. En extra garderob istället för en bastu. Frans dialekt börjar sakta men säkert återgå ifrån tornedalsk betoning till en svensk/ukrainsk/kurdisk blandning. Då vet man att man är tillbaka i Stor-Stockholm.

Vad har vi gjort? Vi åkte alltså till Kiruna. Väl där åkte vi till Kuttainen på andra sidan kommunen och firade mormors 80-årsdag. Det är 22 mil till andra sidan kommunen, varav ungefär 20 mil asfalterad. Det verkade som om de två milen i mitten skulle omasfalteras, men orken eller asfalten tog slut.

Så, vad vet vi om Kuttainen? Jag vet att byn ligger en älvsbredd ifrån den finska byn med samma namn, vilket är så pass långt ifrån resten av Sverige att man inte behöver oroa sig för att registrera bilen, körkort eller trafikförsäkringar. Och som Wikipedia säger: Kuttainen är en gammal jordbruksby, starkt präglad av kristna ideal där gamla traditioner lever kvar. Kuttainen är dessutom Sveriges yngsta tätort då 47% av befolkningen är mellan 0-19 år.

Där hade vi party i bönehusets samlingslokal. Lyckat var det, trots eller kanske tack vare de kristna idealen. Dessutom är det bra att någongång i decenniet se vilka man är kusin med.

Imorgon. Jobb och dagishämtning som vanligt.