En sak lärde jag mig som arbetslös och det var att vända på vart enda öre. Innan det så tänkte jag knappt på vad saker kostade. Jag jämförde iallafall inte priser. Grejer som Ica-kort och storhandla annat än snus var absolut inte förenligt med imagen som alfahane.
Nu är det dock helt tvärtom. Jag kan göra vad som helst för att spara en peng. Det har nästan gått till överdrift. Jag kan sitta och räkna ut vilken väg som är billigast till jobbet och jämföra hur det står sig mot kollektivtrafik. För att inte tala om inköpen på Dressman och ölen på sunkhak. Klara tecken på överdriven snålhet. Just nu ser jag över våra avtal inför flytten. Striden om elkontraktet står emellan Vattenfall och Storuman Energi. Bredbandet och IP-telefonin är en stenhård kamp mellan Tele2 och Blixtvik. Jag måste kartlägga hushållets el- och telefonianvändande för att kunna optimera avtalet. Ett felval kan kosta upp till hundralappen på ett år!
Jag har inte så mycket emot att förlora en peng, det är mer att ge den till företag som inte förtjänar den som bär emot. Dessutom gillar jag illusionen av att ha ett lite bättre deal än alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar