Börjar äntligen bli klar med efterbearbetningen av Shooters konsert. Jag vet inte om det var den del av publiken som inte gjort en fashion-check sedan Hill Street Blues eller basistens underliga moves som gjorde allt så svårsmält. Något av det underligaste var nog amerikanen som efter låten 4th of July påpekade att slutet var en sampling av George Jones. Vem i hela skogen är George Jones hade svaret blivit om kroppsspråket fått svara, men jag ville ju hålla på den lilla credd jag har inom country så jag höll bara med.
När ett det började plinkas med keyboards på scenen var han igång igen:
- Who the fuck do they think they are, Deep Purple??
- Ha, ha we were just talking about Alphaville
- Who?
- Alphaville.
- Who?
- Alphaville.
- Who?
- ALPHAVILLE!!
- Who's that?
- A german 80's synth pop-band
- This is way to much rock'n'roll influenced.
- I don't know too much about Shooter, I've only heard Waylon before (återigen en vit lögn för creddens skull)
- Well, I'll tell you what his name should be, Judah! Judah I tell you.
Så besviken var han på countryhalten i musiken att han helt sonika fann det för gott att kalla Shooter för Judas och sedan storma ut ur lokalen. Det här var den konstigaste konsert jag har varit på. Sådant här händer aldrig på U2 eller Kent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar