Det är en skam för vår framskridna nation att SJ fortfarande kör omkring med samma vagnar som på 70-talet. Det är trångt, dörrarna öppnar inte, stolarna i bistron är trasiga och framför allt är det som att sitta i en bastu.
Efter en timme i de rullande värmeugnarna är man knäckt. Genomsvettig, knäckt och undrandes vid vilket koncentrationsläger tåget ska stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar