Bättre en station i det våta än två torra

Vad gör man när man har lyssnat igenom alla sommarens sommarpratare? Jo, självklart går man till SR:s arkiv och lyssnar igenom alla bevarade Sommar som finns. Jag börjar med Jörgen Cederberg den 14/8 1960 och jobbar mig genom Sven Jerring, Torsten Ehrenmark, Robert Broberg, Thoma Di Leva till Jan Guillou. Ett projekt värdigt en ytterst tråkig människa.

Sommarprogrammen var mer lättsmälta på 60-talet. Hela programidéen var att spela musik. Musik var ännu inte uppfunnet på radio. Det var bara prat. Hela tiden. Så man ville hitta en bra orsak till att spela musik, folket ville ha musik. På köpet täckte man luckan efter ordinarie personal under semestern. Presto, Sommar var fött och en signaturmelodi skrevs. Eftersom musiken är bortklippt av upphovsrättliga skäl i arkivet blir lyssningen på de första programmen ganska enahanda. Det blir bara korta klipp av typen: "...å där var X:s orkester med sången Y, nu kommer Z med visan A." följt av "..det var visan A med Z, nu blir det tonsättaren B med första satsen ur C".

Den 8:e mars 1961 började piratstationen Radio Nord sina sändningar ifrån internationellt vatten och hör och häpna, dom spelade massor av musik. SR:s svar blev lika hårt som innovativt: Melodiradion (och en antipiratradiolag såklart men det är en annan historia). Nu kunde sommarpratet ta formen vi känner nu med kåserier och personliga betraktelser.