Om det inte var för att jag hade andra intressen, inte tränade särskilt hårt, inte var särskilt hård och inte älskade sporten tillräckligt mycket så hade jag varit elitseriespelare i hockey.
Om det inte var för Arboga öl, Football Manager 2008, Spotify och ovillighet att läsa böcker så hade jag vunnit Nobelpriset i år.
Dessutom är det ju så att om det inte var för att jag aldrig övade och slutade kommunala musikskolan i årskurs sex så hade jag varit gitarrist i världens bästa rockband The Shitfuckers.
2 kommentarer:
Lysande exempel på åttiotalisternas reflex att omedelbart lägga skulden utanför sig själv. Motståndet står aldrig att finna inom en, det är istället omvärldens bristande respekt som är hindret. För en medelålders man, uppfödd på popkultur som alltid tagit avstamp i självhat och ett koketterande med egna tillkortakommanden, blir detta naturligtvis en utmärkt provokation. Bra revolt.
Precis så är det. Man skyller på andra och gör sig själv till offer istället för att fråga sig själv om man gjort jobbet.
Raymond Ahlgren pratade riktigt bra om det i sitt sommarprogram förra året. Det var en ögonöppnare som jag har försökt att ta med mig ochdet känns som det funkar.
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_sommar_i_p1_080723030049.mp3
Skicka en kommentar