Som vanligt är man en stjärna på att pricka in datum och destinationer. Av dom kanske 10 dagar per år som jag gör en resa så är det när ingenting går enligt plan. Idag började iofs allt enligt planerna vad gäller transpirationen. Men istället för att landa när vi kom fram så fick vi cirkla över Kiruna eftersom snöandet gjorde sikten till noll.
Där cirklade och cirklade vi....tills bränslesituationen gjorde sig påmind. Reservflygplatsen Luleå (bara 35 mil bort) var ett lika osäkert kort så återstod bara reserven till reserven Bodö på Norges västkust. Det är ju ett helt annat land för böveln! Jag och Frans hade ingen lust att gå ut och dansa med medelålders flygvärdinnor och pursers i Bodö (även om jag aldrig dansat med medelålders flygvärdinnor och pursers i Bodö).
Men innan dess skulle vi testa landa några gånger ifall det skulle råka vara en lucka just då. Man blev lätt modstulen när man nästan kunde vinka åt morsan och farsan i vänthallen men dom drog på maskinerna, steg igen och kanske styrde kosan mot Norge. Men ta mig tusan, på sista försöket nådde vi marken! Skakigt, men applåder och jubel så Frans vaknade.
Observation: Ishotellet är en sagolik succé. Vi var bland de få svensktalande på planet. Intressantast var nog familjen ifrån södra Indien som flygit så rakt som möjligt till KRA. Deras sandaler såg kalla ut i snöstormen.
Hur mycket snö är det då? Nja, svårt att säga eftersom decimeter på decimeter läggs på just nu, men drivan i förgrunden är en bil:
Vägskyltarna är svåra att se:
2 kommentarer:
been there, done that.
Här blommar vitsipporna.
Och ingen snö..
annars är det bra..
;)
Dåligt skoterföre alltså.
Skicka en kommentar