Var går förresten gränsen för vad som får kallas glögg? Till exempel på julmarknaden igår fick jag smaka på något som dom kallade äppelglögg. Det smakade som kall sur äppelsaft. Om man blandade med vitt vin kunde man få den alkoholhaltig. Hur som helst så kändes det som om man var tvungen att tänja begreppet glödgat vin oerhört långt för att kalla äppeldrickan för glögg.
Och här kommer dagens samhällsspaning: För 10-15 år sedan skulle varje by med tillgång till en kallkälla lansera sitt eget mineralvatten. Lika säkert som Rick Gervais borde bäras omkring på en guldstol. Trenden övergick till brännerier när vattenmarknaden var hopplöst mättad och vi fick se en kryddning ifrån varenda slott, herresäte och skärgårdsö. Det nya greppet i drömfabriken är sötsaker småskaligt producerat i galna smakkombinationer som chokladmarmelad med mango och chili.
Ja, jag har en burk chockladmarmelad hemma. Och en whiskey-fudge (Laphroaig). Och en honungssenap ifrån Väddö. Mango-lingon-rabarber såsen lämnade jag dock kvar på ett bord på en julmarknad. Även jag har gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar