tisdag, april 21, 2009

Någonstans får man dra en gräns

Man vet att man är i Stockholm när majoriteten av cyklisterna har på sig tajts och cykelhjälm. Not that it's anything wrong with it. Själv kommer jag av princip aldrig ha cykelhjälm. Fast sådant vågar man knappt säga högt. Då sätter trygghetsnarkomanilobbyn ner de fotriktiga skorna och då är man körd. Det går som alla vet inte att diskutera med missbrukare.

Det är klart, cykelhjälm hindrar mig ifrån skada ifall jag av någon outgrundlig anledning skulle ramla av cykeln med huvudet först. Den håller mig alltså oskadad. Men gör den mig frisk? Nä. Att cykla en vacker sommardag utan att klämma in huvudet i en svettig burk, det är härligt och gör mig däremot välmående och frisk. Vill jag hålla mig själv oskadad eller vara frisk? Jag tar frisk. Ergo, ingen cykelhjälm, ingen skoterhjälm, ingen slalomhjälm och absolut inga hörselskydd på konserter.

Att cykla på ställen var riskerna är överhängande som Stockholms City hade jag dock aldrig gjort. Det är ju livsfarligt. Måste man ha hjälm för något så är det inte meningen att det ska göras.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du har rätt. Hjälmhysterin saknar dessutom stöd i forskningen.