Jag måste ha varit full igår för jag kommer knappt ihåg något som hände i matchen. Det är konstigt för innan kommer jag ihåg och efter matchen kommer jag ihåg allt, men under själva matchen kommer jag inte ihåg att det hände någonting. Jag minns en farlig frispark just i början, en missad straff och en felpass framför eget mål som gav danskarna mål. Efter det kan jag inte dra mig till minnes att det hände något intressant på hela matchen.
Jo, jag kommer ihåg att jag i 56:e minuten bestämde mig för att ge upp på det här laget och åka hem. Sedan jag kan minnas landslagsmatcher, låt oss säga 1990, har jag aldrig sett ett så andefattigt landslag. Det är inte bara tränarstabens fel, materialet finns helt enkelt inte. Under 90-talet var de flesta spelerna etablerade i europeiska storklubbar. Stjärnor kunde sitta på bänken. Nu är vi nere och suddar i The Championship, Saudi-Arabiska ligan, Allsvenskan och danska ligan för att få ihop ett mittfält. Det håller inte.
Då inser vi att en era är slut. Något nytt ska ta över. Vette fåglarna när vi kommer spela ett mästerskap igen.
2 kommentarer:
Och börjar man inte bli rätt rejält trött på att år ut och år in höra kommentarerna "Kim har inte riktigt kommit in i matchen", "Chippen måste utmana mer!" samt "Sveriges mittfält fungerar inte riktigt - vad är det för fel, Glenn?"
Visst har Kim gjort bra med mål det sista året, men felpassen och förvirringen och övertändningen gör att man har hjärtat i halsgropen varenda gång han snubblar loss.
In med Turbo.
Först gnällde alla på att Kim inte fick chansen, nu har han fått chansen, det gick inte så bra det heller. I landslaget är alltid det ospelade kortet bäst.
Brr, tiden med Turbo, Mild och Mjällby på mittfältet var kanske inte heller en höjdare i den moderna landslagshitorian. Mjällby som offensiv mittfältare i EMs öppningsmatch.
Skicka en kommentar