Jag skulle ju kunna gå hit och skaffa en ny telefon för noll kronor. Säkert har dom telefoner med standby-tid som man inte behöver ladda mellan köket och hallen. Säkert har dom till och med telefoner var joysticken fungerar både uppåt och nedåt. Bucklorna, reporna och smutset som gör telefonen manligare fixar nog Frans på nolltid och abonnemangsavgiften blir samma som jag har nu.
Men istället ska jag hit och köpa ett nytt batteri för 198 kronor.
Jag vill förstå.
Men jag kan inte.
2 kommentarer:
jag förstår inte heller, varför blev det inte telenor-shoppen!?
på tal om att ladda batteriet, igår på stockholm central ser jag en kille som står å hänger i en sladd som står ansluten till en pelare (medans jag väntar på pendeltåget).
jag kunde inte låta bli än å fortsätta glo på honom och inser att han hade funnit två hål i pelaren och han stod helt sonika och laddade sin mobil.
Jag kanske är den sortens människa som gillar den rustika känslan i gamla telefoner.
Dessutom handlar det om lojalitet. Tänk hur mycket min mobil har hjälpt mig. Jag kan ju inte bara slänga bort den på en gång det kommer en bättre telefon vandrandes. Nä, den förtjänar lite ompyssling och ny energi.
Skicka en kommentar