Månsken

Jag kommer ihåg att ligga uppe halva natten och oroa sig. Tjugosju år gammal, ungkarl och boende i Västerås. Håret hade blivit tunnare och snart skulle det vara borta. Jag som inte ens hade hunnit skaffa mig en tjej. Utan hår blir det ingen tjej! Men om jag bara fick behålla det ett år till då skulle det nog hinna fixa sig. Ge mig bara ett år....

Ett år senare hade jag givetvis inte stadgat mig. Avtappningen verkade inte så snabbt. Än fanns det tid, men inte mycket. I själva verket gick det mer än fyra år och det fanns fortfarande tid, men klockan klämtade.

Nu klipper vi till nutid. De flesta ser en pappa som bygger en spis med sin son. Den uppmärksamma tittaren kanske noterar pappans slitna mjukbyxor. Jag ser en man som slutligen blivit upphunnen av tiden. Nu måste jag skaffa andra positiva egenskaper som vishet, solbränna och integritet ungefär som blinda utvecklar sina andra sinnen. Det kommer bli svårt.