Detta är dock en lite annan resa. Tro det eller ej, men en gång jobbade jag på en liten välgörenhetsorganisation. En gång for vi till St. Petersburg och besökte ett barnhem vi samlade in pengar till. Så här såg det ut:
Han ägnade en avsevärd tid på att fixa sin "fotboll". Det hade han nog gjort tidigare för han var duktig på att joxa med trasan.
Humorn är samma oavsett om man är tretton, bor på gatan i St. P och berusar sig med skokräm eller om man är 36, bor i Sundbyberg och dricker Arbogaöl. 
Lunchrestaurangen "of Choice" om morsan inte längre lagar mat i St. Petersburg. Några svenskar framför.
Det fanns inte så mycket tid att fota, men utanför ett av barnhemen gick jag ut och fotade omgivningarna ungefär i en sådan radie man vågade strosa som svensk med stor kamera och märkesjeans. Det hela slutade när två grabbar råkade skjuta fotbollen över stängslet. Givetvis skulle jag lobba tillbaka bollen, kände den hela pressen av att representera Sverige, där och då skulle det för alltid avgöras av vilket virke svenskar var gjorda för dessa pojkar, halkade baklänges vid skottögonblicket, såg bollen stanna i en gyttjepöl en halvmeter bort, gick tillbaka in på kontoret och stannade där.
Mannen i träningsoverallen heter Kjell och startade barnhemmet. Där har ni en otroligt historia i sig själv, men den tar vi en annan gång. Påminn mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar