Först reagerade jag väl som alla andra när Zlatan slutade landslaget. Besviket men inte oväntat. Det kunde man ju vänta sig av den egoistiska, otacksamma slyngeln.
Men nu när chocken har släppt och jag har satt mig själv in i Zlatans sponsrade Nike storlek 47 har jag tänkt om. Om jag också hade två barn, spelade match två gånger i veckan, var ständigt småskadad, mycket resor och bodde i Barcelona. Inte skulle jag heller ha lust att åka och spela träningsmatcher med ett korplag (i jämförelse).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar