Det är inte alltid film i salongen

Här tar man med pojken på barnteater på en riktig teater. Alfons Åberg. Visst, han skrattar åt slap-sticken men frågar efteråt varför vi inte fick se filmen. Tydligen ska det vara film när det ser ut som en biograf.

Sedan bjuder man in på heldag på Naturhistoriska riksmuseeum. Men tydligen är uppstoppade älgar och myror inte alla lika roligt som plastdinosaurierna i shoppen.

Vi är kockarna, du är pappakock och jag är barnkock

Den lille är skaffat sig två nya matpassioner. Den ena är orangea ägg som han säger, eller bruna eller otvättade som det flesta kallar dom. Dom kan ätas efter vilken tillagning som helst bara dom är orange på utsidan. Då är dom goda.

Den andra matpassionen är fisk och det ska synas att det är en fisk. Man ska se silvrigt skinn och gärna huvudet. Eftersom han blandat ihop silver och guld kallar han det för guldfisk, vilket iofs är snäppet bättre än silverfisk. Så sent som i eftermiddags fick jag kämpa hårt för att hålla en halvmeters lax utanför kundvagnen. Den bara skulle han ha.

Kom och tänka på finskan som jag jobbade med på ett äldreboende för länge sedan. Hon var så rasistisk att hon vägrade använda färgade ägg. Dom plockade hon åt sidan till hennes sockerkaka.

Svårläst

Mamma visar en bussbiljett och frågar vad det första ordet är.
Barnet bokstaverar B-U-S-S.
Vad blir det säger mamman.
Åsna, utbrister barnet snabbt.

Gullponken

Han och mamma skulle ljuda Polarn & Pyret, av alla ord.

Mamman: Po-la-r-n och Py-re-t
Han: Nähä
Mamman: ?
Han: Det är inte ett (1 reds anm) där och pekar mot sista bokstaven.

En annan morgon tittade han ut över den dimmiga morgonen och sa ”Det är dammigt väder ute…..man ser inte världen”.

Konversationer med en fyråring

- Pappa, varför smälter glassen?
- Därför att den blir varm.
- Varför det?
- Därför att det är varmt i rummet runt glassen.
- Varför det?
- Därför att molekylerna rör sig snabbt i rummet.
- Varför det?
- Därför att det är sommar.
- Varför det?
- Därför att jorden lutar på sin axel så att norra halvklotet är mer vänt mot solen.
- Varför det?
- Jag tror att det har något med jordens bana runt solen att göra, jag vet inte riktigt.
- Varför det?
- Därför att jag inte riktigt lyssnade på naturkunskapstimmarna, min lärare var så tråkig.
- Varför det?
- Naturkunskapslärare brukar vara det. Dom gillar bara mossor och småfåglar.
- Varför det?
- Dom kanske hade dåliga förebilder när dom var små som inte lärde sig vad som är roligt.
- Varför det?
- Dom kanske bara hade sina åldrade föräldrar som bodde på landet och gillade mossor och småfåglar.
- Varför det?
- Troligtvis för att deras föräldrar i sin tur också bodde på landet och gillade mossor och småfåglar.
- Varför det?
- Dom var nog bönder.
- Varför det?
- Så att dom kunde odla mat och äta.
- Varför?
- Dom var hungriga.
- Varför?
- Jag vet inte exakt varför man blir hungrig, som sagt så lyssnade jag inte särskilt mycket på naturkunskapstimmarna.
- Varför?
- Jag hade kanske inga bra förebilder som lärde mig att man skulle lyssna noga på naturkunskapsläraren.
- Nu är glassen slut.
- Vilken tur.
- Varför?

Vallfärd

Helgens resande med kollektivtrafiken för att tillfredställa det aldrig sinande barnalusten efter tåg, tunnelbanor och bussar tog oss till Nockeby Torg. Här någonstans, det kan vara affären som glimtar på bilden, finns en presentshop som är en anekdot i rockhistorian.

Den ägs och drivs av Anna Wohlin. Och vem är Anna Wohlin? Jo, en gång flickvän till Brian Jones. Och vem är Brian Jones? Jo, Rolling Stones gitarrist och medgrundare. Killen som var rock’n’roll-myten och fick Jagger och Richards att framstå som välstädade morsgrisar.

Brian drunknade i sin egen pool. Några veckor efter att ha blivit utkastad, alternativt slutat Stones, det beror på vem man frågar. Officiellt var det en olycka relaterad till alkohol och droger. Inofficiellt blev han mördad av sin allt-i-allo. Anna var där den dagen, hade bara gått till köket för att hämta något. Hon städades snabbt undan av männen runt Stones för att inte störa den nalkande USA-turnén. Skyfflades undan till Sverige, fick inte besöka begravningen och drabbades av depression när hon fick missfall på vad som skulle vara deras gemensamma barn. Sedan dess har hon haft en presentshop i Nockeby. Lyssna på dokumentären här.


Hur gick det då med syftet till vår resa? Fantastiskt! Fem lokalbussar av fem möjliga till Nockebybanan. Som lille F så riktig påpekade är det mer som en spårvagn vilket vi inte är bortskämda med. Den går över gator och torg, nära övrig trafik. Man får plinga när man ska av och trycka på en knapp i dörren när den ska öppnas. Himmelriket för en tågintresserad snart fyraåring.

Dialoger med en treåring

Igår:

- Vi kan prata med farmor på datorn på ett sätt att man ser man ser henne på skärmen.
- Skypa

Idag:

- Frans, tror du att apor kan prata?
- Jo, O-O-O-O-fallerallera.

Fönborren

Idag har jag varit hos frisören, eller hos Sören, som frisören sa. Först fick jag moussé i håret, sedan blev det gelé, sedan sprayade sören vatten, sedan blev jag kammad. Allt avslutades precis som hos den riktiga frisören. Han letade tag på sin borr och körde mot håret.

A moment in life of lil' Frans

Att prata med Frans just nu är mycket:

- Ska vi gå ut? (eller vilken fråga som helst)
- Va?
- Ska vi gå ut? (eller vilken fråga som helst)
- Va?
- Ska vi gå ut? (eller vilken fråga som helst)
- Va?
- Ska vi gå ut? (eller vilken fråga som helst)
- Va?
- Ska vi gå ut? (eller vilken fråga som helst)
- O-kej

Jag vet inte om det är vax i öronen eller att vintermössan täcker örongångarna. Eller så har han sett A moment in life of Lil’ John för precis så här är det.

Can't nuke'em

Lille F har varit ovanligt svår med mig idag. Först VILLE han in på vårdcentralen och få en spruta. Inte bara ville förresten utan grät för att han inte fick ta en spruta.

Smaka på den en stund.

Sedan ville han, för trött för att göra något själv, att jag skulle göra en pepparkaka i formen av en strumpa.

Smaka på den en stund.

Sedan blev han förbannad för att min strumpa liknade en stövel.

Hårt!

Alla snubbar vill ju vara katt

Lille F har tagit steget in i djurvärlden och blivit katt. Det är så jobbigt för jag vet inte hur man säger "ta på dig kläderna, vi ska gå till dagis" på kattspråket.

Vikarie fotografen

Tänk att hur mycket man än kämpar emot så kommer det alltid något som gör att man skrattar sig tårögd, som idag när årets skolfoton ifrån dagis hade kommit.

På de individuella fotona såg barnen ut som om dom helst skulle vilja slita fotografen i stycken, så glada var dom. "Jag önskar dig en lång och plågsam död" var uttrycket på modet den dagen förutom då för de stora tjejerna som vet vad som står på spel och älskar alla chanser att få ta sitt porträtt.

Sedan kom den storartade finalen - gruppfotot. Hälften av barnen tittar bort, en lärare har inte hunnit ställa sig i ordning. Bäst, ja allra bäst av dom alla, är min stolthet Frans som inte bjuder på något gratis och tittar bakåt. That's the spirit! Lite Jim Morrisson på Whiskey-a-go-go, lite Schakalen men framför allt stor komedi.

En dålig dag för skolfotograferingen.

Enough of that new age shit!

Jag förstår egentligen inte pratet om dålig vård och lång väntan på vård. Erfarenheten jag har ifrån den offentliga vården är mycket bra och snabb service. Inga problems!

Se på kvinnan som var vår doktor idag. Hon var av gammal stock som nog inte ens hört talas om Jesper Juul eller behövt oroa sig för att vara en curlingförälder. Om han inte tog sin medicin skulle vi be dagisläraren om hjälp som inför hela dagisgruppen skulle säga ”se på Frans han vågar inte ta sina mediciner” istället för den i dagsläget mer vedertagna moroten. Dessutom passade hon på att slänga in lite management by fear genom att säga att om du inte tar dom frivilligt får du komma hit och ta sprutor varje dag. Här ska i alla fall inga barn kramas ihjäl, vilket är rekorderligt av landstinget eftersom deras jobb är det motsatta.

Vi har förresten inte lyckats få han att svälja en enda dos ännu.

Den utan synd, kasta den första curlingstenen.

Rena grekiskan

Länge har vi undrat vad lille F säger egentligen. Det kan vara en ramsa eller vissa ord som vi bara inte kan förstå hur mycket vi än försöker och hur sur han än blivit. Oron över språkutvecklingen och tidsbokningen till talpedagogen har hängt i luften.

Idag skrattade dock en annan dagishämtande mamma till ”han pratar ju kurdiska, min son måste ha lärt honom”. Här har han gått omkring och varit tvåspråkig utan att säga något.

Rakt ifrån hästens mun

Lille F uttalar raggarbil som ragglarbil. En felsägning som inte går att rätta eftersom det också på något plan är rätt.

Förövrigt drog lille F till med den något oortodoxa hejaramsan "Hej, hej Göran vi äter bulle" när vi var och hejade på cykeltävlingen. Den kommer ta Råsunda med storm nästa landskamp.

Hej, hej Sverige vi äter bulle.

Det är alltid barnen som hamnar i kläm

När vi närmar oss Bromma Centrum tittar Frans vädjande rakt in i mina ögon ”Pappa, nej, Bauhaus. Nej, Bauhaus”.

Scener ut ett föräldraskap

När stadens danspalats gjordes om till ett lekland så kunde det ju inte passa bättre en regnig dag. 2,75-åringen hade inte en tanke på att leka i den delen av leklandet som är gjord för 2,75-åringar, han skulle såklart hänga på kusinen som är fem år.

Problemet med att ha en femåring som idol och ledstjärna är att dom kan saker som en 2,75-åring ännu inte kan, så då blir det upp till 37-åringen att hänga efter femåringen och 2,75-åringen genom leklandet för att putta på ibland och hålla i handen i dom stora rutschkanorna. Det kan vara väldigt jobbigt för en 37-åring med repbroar, kryptunnlar och skumgummirullar som man ska klämma sig igenom.

I kryptunneln som hänger fyra meter över golvet kände jag lukten av min egen kvalmiga svett och rädsla som jag funderade på ifall dom räknade med att en 37-åring som lagt på sig ett kilo varje år i tjugo år skulle krypa här. Jag tror att jag även kan ha kännt en fyra åring som ilade förbi.

Busted

Har jag närt en spelgalning vid min barm?

Har jag närt en van Gogh vid min barm?