Sundbybergs-prologen, hela prologen, enda stället på nätet

31/12 1951



Nattens väldiga neonljuslampa svänger tungt i den lätta rymden. Mörker brytes i metalliskt ljus, och ljus i sotsvart mörker. Som en tegelskrovlig tallstam, vuxen djärvt ur järn och asfalt, lutar sig fabriksskorstenen mot sin krona susande av rök i starka grenar. Doft av olja och kåda blandas med blåstens moln- och månspel, det som orglar ojämnt mellan mur och mark. Aftonstjärnan röd på vattentornet förebådar DC 6:an. Och med huvut lätt tillbakalutat korsar arbetaren gatan på hemväg i förströdda nattskiftstankar.

*

Samma natt som brukar reparera gamla drömmar om i morgon dag, går med spanskrör vid hans skuggas sida; resonerar oresonligt och med kantig tunga om tider som förändrats medan människan stått stilla och vindrosor överblomma taken. Polemiserar, kluckande, mot dem som trodde gränsen mellan himmel och jorden gick vid Sundbyberg: Mellan dröm och sura dimmor, mellan tankens flykt och verklighet som skramlar, stryker snaran närmare än så! Människan, ej månen, är alltings mått i Bällstaviken, och vår andes ångsåg levererar byggnadsmaterialet till den nya staden....

Skuggpatronens skägg mot kosmos trotsigt spretar. Vindens löv och läppar stela, blåstens eviga palaver, stuprörs kommentarer mala svar: Från en drömvärld - till en värld av dröm går vår levnads genomfart, den breda allfarsvägen! Verklighetens stad, belägen mellan en barndoms lek med dagsljus och ålderdomens blinda trevande i utförstrappan, står en tid påtaglig kring ett grönt stationshus. Allt för snart skall flyktsignalen i vårt inre flöjtlikt ljuda. Höstens tvedräktsdimmor välta lass och tuva. Vägen smalnar. Molnet viskar sagan om den medeltida mörkret mellan Östergården, Mellangården, Västergården... Skall ånyo vinternattens pansarnäve blodig rosta fast kring kontinenter utan både människor och måne!

*

Men myrmalmsmolnet nickar av en nyck ett nådigt Farväl igen! - och nattgammal blankis bär. Lätt löper foten uppför tornparkstrappan, riktad snett mot skyn. Som sprängd ur bergskristall syns staden glimma, rappad av snö och täckt av frostens tak. Virad med röd girland står järnvägsbommen vakt vid övergången: denna sena timma när familjerna i varv på varv i husen begrunda var för sig den stora lyckan att en egen liten vrå besitta. Så brytes sfäriskt ljus mot ljus instängt i rum och kök; så begraves ensamhet i levande gemenskap och upphävs lagen om en evig motsats.

Han på hemväg nu, till samma frihet för de fågna, mot hjärtat trycker unikan som en dyrbar stålglastermos. Uppdämd strålglans fyller metallrymden. Hur lätt att fatta är ej nuets närhet, huru lödig den sekund som skapas! Se, på kyrkans spira högt den genomstungne tuppen, med månen lysande i sina klor! Över tidens sus i tallar, över årens flykt på fjädermolnets vinge bred och stark, trår från natt till dag, från nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är lika för oss alla. En öppen stad, ej en befäst, bygger vi gemensamt. - Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Kiruna, förmiddag slutet av november

Brända Ryssland

De nominerade är:

Stoppa pressarna! Solen är siktad!

Om man har en lägenhet på de högre våningarna och ett fönster som vetter åt rätt håll. Då! Då kan man nu se en liten strimma av solen i Kiruna stad.

All hands, embrace for spring. Valla skidor, trimma skoter och smörj dragbanan.

Marken är alltid frusen för lata svin

Så, där! Då var julen över. A done deal. Tillbaka på jobbet klockan 16 raka vägen ifrån Arlanda. Det var kanske en timme senare än utlovat i de hårda semesterförhandlingarna som borgade för den första beviljade semestern i juletid på denna avdelning.

Det är viktigt att skriva ner vad som hände under julen för framtida referens. Så, julen 2009, for the records: Förkylning som vanligt. Temperaturer mellan -15 och -20. Snökaos i Sverige. Mycket snö även i Kiruna men långt ifrån kaos. Hemgjord glögg. Barnen var glada att få träffa tomten. Farsan fick som vanligt en rejäl uppesittarkväll på gruvbolagets bekostnad och jobbade extra till två på natten (för två år sedan kom en tysk i lastbil och skulle leverera gods hem till oss). Annars hände inte så mycket. Det var julen när inte mycket hände. Ifrånsett en shoppingtur lämnade jag knappt kvarteret. En slö jul kanske vi ska kalla det.

Årets fotografiska expedition kom inte många meter utanför husknuten. Den grävde var den stod i ren slöhet.

Vintervila

Jag låter kameran gå i julvila och hänvisar till Ännelaij för julbilderna istället. Hon knäpper bilderna jag skulle knäppa men bättre.

Money talks, garbage walks

Visa mig fotona och orden i ordboken på mobiltelefonen så säger jag vem du är. Jag själv verkar vara någonsorts trädkramare. Det är foton utspridda över året ifrån den lilla skogsstrimma jag passerar till jobbet. En av få löneförmåner. Den enda faktiskt när jag tänker på det. Men nu har kommunen fått nys på att jag råkar få en obeskattbar löneförmån så det kryphålet tänker dom täppa igen genom att lägga en återvinningsstation här. Svin!

Det finns redan en återvinningsstation i Sundbyberg. Den är jättebra! Den har legat på samma plats i Kvarnkullen i åratal. Men nu har dom byggt fina radhus i trakterna och fina radhus är ju inte så fina om dom ligger nära en återvinningsstation. Praktiskt, skulle jag tycka, men inte kommunen som tycker att det är praktiskt att lägga den mitt på min löneförmån. För att inte tala om de hundratals som bor i hyreshusen intill. Men deras utsikt är det ingen jävel som bryr sig om.

Bonusmaterial för våra pod-lyssnare:

2009-01-20, 08:28

2009-03-10, 17:18

2009-04-03, 07:14

2009-04-21, 08:19

2009-05-08, 08:04

2009-06-03, 17:34

2009-06-22, 06:42

Här tog jag en läcka

Uppförsbacke

Hook

Har jag närt en van Gogh vid min barm?

Skomakarsemester

Om om fanns

Om jag hade varit VD för Ford hade jag glödgat löpande bandet genom att tillverka replikor av Ford Mustang -66. Den enda vackra bilen som byggts. Dom hade gått som korv och mos utanför polishuset. Jag vet att jag iallafall hade sålt lägenheten och köpt en till mig själv, en till sambon och en till 2,75-åringen.

Dagens väder:

Grått.

Jättegrått

Härligt.

Man skulle kunna tro att detta var svartvitt...

....men det är det ta mig tusan inte. Det är bara omgivningen som är svart eller vit.

Nu är våren på väg

Den svåra konsten att göra en snöängel

Tidsdokument: Jul 2008

Det gäller att dokumentera julen ordentligt så att man på ålderns höst kan gå tillbaka i Memoarerna och kolla upp om det var julen 1887 eller 2008 det fanns en blå gunga i trädgården.





Det här är en icke-diskriminerande blogg som tror på att ge alla en likvärdig behandling. Så för alla färgblinda kommer här samma foton i svartvitt.