In for a penny, in for a pound

Jaha, då börjar 40 dagars fasta. Roligt. Fast jag har ju redan tjuvstartat. Vi laestadianer är ju 50% mer bokstavstrogna är vanliga kväkare och statskyrkoister så vi kör 60 dagars fasta istället för de vanliga 40 dagarna. Inte får man en semla heller innan man börjar fasta.

Inget socker och ingen sprit blir mitt sätt att visa Jesus mina sympatier i år. Men du är ju inte kristen, säger tvivlarna. Det stämmer säger jag, men det är ju inte du heller, men jul och påsk och fettisdagen firar du? Det är felet på landet. När det vankas födelsedag, presenter och bulle ska man vara med. När det är dags att offra, lida och dö lämnar alla smörgåsbordet.

Ja, då kör vi! 40 dagar till påsk och jag är sugen på en öl.

Felet med landet

Privatvård låter mig fortfarande gå på gatan. Privat vård fungerar inte. Deras testutrustning är fixad för att göra kunden glad och därmed en återkommande kund. Vill man ha sin rätta syn, vikt, EKG-kurva och blodtryck ska man gå till en offentlig vårdcental var sanningen serveras som en kall kalops.

Epilogen på Sofia

Imorgon ska jag på hälsoundersökning. Det finns ingen chans att dom kommer släppa ut mig i the sad and sorry state I'm in.

När doktorn är klar kommer han stillsamt ställa undan stetoskopet och säga att det inte finns mycket dom kan göra för mig. Vi måste kassera. Det är lika bra jag tar dörren till höger, göra mig själv komfortabel och meddela sköterskan ifall jag behöver något inköpt ifrån stan.

Halva huset blev inte byggt/den del som rymde med vår framtid

Det finns saker man tar för givna. Som att gräs är grönt, Charlie Sheen är full eller politiker ljuger. Oomkullkastliga sanningar. Häromdagen, samma dag som Olof Palme mördades för många år sedan, drabbades jag av det motsatta när fick jag upp ögonen för dikten Sundbybergprologen (man bor ju för böveln i Sundbyberg). En dikt som i stort sett blev sossarnas nationalsång, ett beställningsverk av kommunen, skriven av en kända diktaren Ragnar Thoursie. Den ska ju bara vara en googling borta tar man för givet. Men nej! Jag kan inte hitta den kompletta dikten på nätet. Nu har jag sattit min heder på att bli den första som publicerar hela dikten för allas läsande. Det givna måste vara givet.

Det går inte att avsluta utan att nämna Ragnar Thoursies öde. Efter att ha blivit en av svensk lyriks mest framstående under 40-talet, lämnade han författarskapet bakom sig 1952 för att jobba som byråkrat. Efter en lång karriär på AMS, byråchef 72-85, tog han åter upp skaldandet efter att ha varit med i tågolyckan i Lerum 1987. Det är ju som om jag skulle lämna byråkratin och bli poet för att mot ålderns höst komma tillbaka till byråkratin.

All hands, brace for impact!

Fast nu gillar jag nog den gamla bättre igen. Med den visste man iaf var man träffade, och kraften i strålen gav alltid fullträff, även om man fick krypa ihop inför smällen.

Interesting turn of events

Håll grytan kokande

Det här finner jag roligt. Över 2000 personer har gått ihop till att skänka 100 kronor var till första svensken som spurtar ner Northug. Det roliga då? Att Northug själv är med i gruppen.

Förövrigt finns det inte mycket roligt med skidåkning, om man inte åker själv möjligtvis, förutom att dom kallar 2,5 kilometer för sprint. Sprint är max 400 meter sedan börjar vi prata medeldistans. Om vinnarna är de samma i båda sprint och långloppen borde det väl vara en hint att kraven för att vinna är ungefär de samma.

Interesting turn of events

Har du någonsin haft känslan av att vilja varit med och sett när en nyhet blev en nyhet?

Jag är lite rädd för min nässpray

Den sprayar så hårt.

Kiruna

Inte nog med att skyltarna är ute hela sommaren. Effekten verkar vara ganska begränad.

Jag som just börjat glömma

Den här förlusten var bitter, mycket värre än Vitryssland i SLC. Foppa och grabbarna pressar Kanada till en andra övertidsperiod, sedan gick allt som vanligt. Alfredsson missar öppet mål och Salo släpper in.



Jag gillar Filip och Fredriks idé att sätta Salo på den nya tvåhundringen. Räddningen ifrån Lillehammer på en sida och tabben i Salt Lake City på den andra för att visa livets vändningar.

Interesting turn of events

The big sleep

Jag tror att jag har fått vad som i folkmun kallas ett virus. Jag grundar det på att jag somnade åtta igår kväll och vaknade tolv idag. Vilken sekund som helst känns det som om jag kommer somna igen.

Dansa igen alla missade år

Det är inte svårt att förvälla auberginer om man har en stor gryta.

Släng mig ett karaoke

Det är hemskt. Jag sjunger på denna sång dag ut och dag in. Nä, det är inte hemskt. Jag älskar det!!

Det är inte alltid film i salongen

Här tar man med pojken på barnteater på en riktig teater. Alfons Åberg. Visst, han skrattar åt slap-sticken men frågar efteråt varför vi inte fick se filmen. Tydligen ska det vara film när det ser ut som en biograf.

Sedan bjuder man in på heldag på Naturhistoriska riksmuseeum. Men tydligen är uppstoppade älgar och myror inte alla lika roligt som plastdinosaurierna i shoppen.

Isen är glatt

Pulkabacke, ett naturligt val en snökaosdag när objektet för vabben har blivit för frisk för att vara inne en hel dag men fortfarande inte klar för dagis. En mäktig isränna har tagit form i mitten av backen. Blankis av den digniteten Anja skulle behöva för att åka fort omgärdat av små snövallar litegrann som en bob-bana med ett drastiskt slut var isen ersätts av just ännu en liten snövall. En trevlig app om man höll sig till att sitta på ändan, om man satt på knä eller fötterna bjöds man på en fin lufttur när banan tog slut. Absolut inte pulka eller snowracer eftersom följderna skulle kunna bli katastrofala när det blev tvärstopp. Så mycket lyckades man pussla ihop med en gnutta sunt förnuft och snöerfarenhet.

När vi hade börjat lämna backen dök en familjefader ifrån Kina (landet Kina alltså, det som kombinerar de sämsta sidorna av hyperkapitalism och Stalinism) upp med två knattar i pulka. Här ser man vad vi ändå har lärt oss i Sverige genom vårt bistra klimat. Först släpper han sin förstfödda i pulka på isrännan och springer efter på tidigare nämnda isränna. Säkert som amen i kyrkan halkar pappan handlöst och pojkens pulka svänger in i snövallen, voltar, slungar iväg pojken i en dråplig lufttur. En faceplant i isbanan och en pappa som kommer glidande och kraschar in i ryggen senare kan pojken något tilltufsad lufsa uppåt igen. Då är det dags för barn två som går samma öde till mötes. Isvana är en dyrköpt erfarenhet.

Då kunde jag inte se eländet mer och hyllade mitt skandinaviska know how för isiga omständigheter och undrade om inte storföretagen borde erbjuda en mer praktisk utbildning för svenska förhållanden för sina gästarbetare som jag fortsatte bort ifrån backen bistert skakande på huvudet.

Där sprack en bra ketos

Kärlek, mord och tveksamma domstolsbeslut

Jag har fortfarande ett visst illamående av gårdagens DOX-dokumentär. Herrejävlar! Du har sex dagar på dig att klicka här och kolla på SVT-play.

Verkligheten....den är....den är....märkligare fiktion.

Vi är kockarna, du är pappakock och jag är barnkock

Den lille är skaffat sig två nya matpassioner. Den ena är orangea ägg som han säger, eller bruna eller otvättade som det flesta kallar dom. Dom kan ätas efter vilken tillagning som helst bara dom är orange på utsidan. Då är dom goda.

Den andra matpassionen är fisk och det ska synas att det är en fisk. Man ska se silvrigt skinn och gärna huvudet. Eftersom han blandat ihop silver och guld kallar han det för guldfisk, vilket iofs är snäppet bättre än silverfisk. Så sent som i eftermiddags fick jag kämpa hårt för att hålla en halvmeters lax utanför kundvagnen. Den bara skulle han ha.

Kom och tänka på finskan som jag jobbade med på ett äldreboende för länge sedan. Hon var så rasistisk att hon vägrade använda färgade ägg. Dom plockade hon åt sidan till hennes sockerkaka.