Aktieägarna skola strömma till

Låt oss till att börja med leka med tanken att man skulle spela Lotto. OK, har du vant dig vid tanken? Då går vi vidare och leker med tanken att man vinner, låt säga, 148 miljoner. Färdig?

Vad skulle man göra då? För egen del kan jag ju säga att en uppsägning hade legat på posten innan tilläggsnumrena träffat rännan, men sedan måste man ju ha något att göra också. En orsak som motiverar ens existens. Kanske ett företag med missionen:

"Vi ägnar oss åt sådant som verkar roligt och folk av någon anledning vill ägna sig åt. Helst inte i sådana branscher var det kan barka totalt åt helvete eftersom 148 miljoner inte är så mycket pengar då, men lite förluster kan vi leva med, jag har ju trots allt vunnit på Lotto och måste göra något för pengarna. Semester mellan vecka 26-30, och om vi känner för det lite på övriga veckor också, jag har ju trots allt vunnit på Lotto".

Där skulle jag sedan gå mellan korvstoppardivisionen, bryggeridivisionen och bloggardivisionen och "hjälpa till" litegrann. Men nu till poängen. Det jag tänkte på innan jag kom in på Lotto-banan. Visst vore det bra om alla företag hade ett sovrum var man kunde sova litegrann medan man hade lite "downtime"?

Jag säger inte farväl, jag säger hej då

Ja, men okej då! Möt varandra tio gånger per säsong och åk på bortamatcher till Magnetitorsk om ni nu så gärna vill det.

Se dina licenspengar i arbete

Tyskarna har förresten en hel del fördomar om oss också

Det största hemlighet i korv

Jag tänkte putsa upp färdigheterna i bayersk korv. Kan någon hjälpa mig? Var det specialkemikalier kött eller var det Bayern korv låter ditt spel resten i en mild saltlake för ungefär fem till sex dagar? Länk.

En dag i taget

Måndag. Den tidigare så bespottade och fruktande dagen. Hade jag inte varit norrlänning hade jag gråtit vid blotta tanken på måndag, men nu är det annat. Allt som tidigare var moll är nu dur för på måndagar finns ett nytt avsnitt av P3-dokumentär för nedladdning. En godbit som man får suga på hela veckan.

Just idag är det lite extra glatt för jag har hittat att det även finns P1-dokumentär. Som P3-dokumentär, fast lite tråkigare antar jag. Lördag hela veckan i min lilla värld. Särskilt som första avsnittet handlar om ingen mindre än nationalskalden och folkhemshjälten Eddie Meduza. Nu fick han ju aldrig ett riktigt erkännande som nationalskald eftersom han inte riktigt skaldade om skärgården och öppna landskap, men han hade definitivt trasigheten och alkoholismen för titeln.

Noterbart. Eddie, eller Errol, som han egentligen hette tjänade sitt levebröd genom postorderkassetter under pseudonymen E. Hitler. Inte för att han var nazist, utan för att annonsen skulle märkas i tidningen. Tiden innan mediasamhället var en helt annan tid. Nu hade sådana osmakliga galenskaper spridits ifrån högstadieunge till högstadieunge genom Youtube, men på den tiden fanns alltså människor som beställde kassettband på annons ifrån "artister" dom inte hört talats om. Dessutom med namnet E. Hitler. Undra vad dom förväntade sig och hur dom tyckte att förväntningarna infriades när det första bandet levererades?

Lägg ner sökandet...

....här är årets mål. Väl mött nästa år igen.

Ingenting fel med det

Grabben kan ju inte rå för att han är vampyr.

Väl mött!

Som majoriteten av svenskar har den sista söndagen i april ägnats åt gårdsstädning. Denna folkrörelse! Nu har vi tagit en kort matpaus innan vi går ut med tandborstarna och polerar mellan trottoarplattorna.

Uncle Smuckers (has a new recruit)

Vi markerar dagen på ett särskilt, lite fint sätt i kalendern. Äntligen har släkten begåvats med en flicka genom brorsans förtjänst. Allt var spännande och adrenalinfyllt. Jag darrar lite fortfarande fast jag är 100 mil ifrån.

Därmed är jag farbror för första gången och kommer inte hörsamma några andra tillrop än "Farbror Smuckers". Det är lika bra ni vänjer er direkt; Jag är Farbror Smuckers för er.

Det här är ungefär min självbild just nu:

Jag kom på att jag saknar Flight of The Concords vid den här tiden på fredagar

Big trouble in little China

....åsså när allt lugnar ner sig kommer en tjock kines och drar i dörrvredet och plingar på. Jag behövde inte ens säga något när jag öppnade i bara kalsingarna.

....bara för att följas upp av frugan och barnbarnet en minut senare.

Lessons learnt from dusk till dawn

Barn är roliga. En dag har dom feber och sover hela dagen. Nästa morgon 03.40 är dom pigga som speedade collegestudenter och ska ta igen förlorad tid.

Om om fanns

Om jag hade varit VD för Ford hade jag glödgat löpande bandet genom att tillverka replikor av Ford Mustang -66. Den enda vackra bilen som byggts. Dom hade gått som korv och mos utanför polishuset. Jag vet att jag iallafall hade sålt lägenheten och köpt en till mig själv, en till sambon och en till 2,75-åringen.

Någonstans får man dra en gräns

Man vet att man är i Stockholm när majoriteten av cyklisterna har på sig tajts och cykelhjälm. Not that it's anything wrong with it. Själv kommer jag av princip aldrig ha cykelhjälm. Fast sådant vågar man knappt säga högt. Då sätter trygghetsnarkomanilobbyn ner de fotriktiga skorna och då är man körd. Det går som alla vet inte att diskutera med missbrukare.

Det är klart, cykelhjälm hindrar mig ifrån skada ifall jag av någon outgrundlig anledning skulle ramla av cykeln med huvudet först. Den håller mig alltså oskadad. Men gör den mig frisk? Nä. Att cykla en vacker sommardag utan att klämma in huvudet i en svettig burk, det är härligt och gör mig däremot välmående och frisk. Vill jag hålla mig själv oskadad eller vara frisk? Jag tar frisk. Ergo, ingen cykelhjälm, ingen skoterhjälm, ingen slalomhjälm och absolut inga hörselskydd på konserter.

Att cykla på ställen var riskerna är överhängande som Stockholms City hade jag dock aldrig gjort. Det är ju livsfarligt. Måste man ha hjälm för något så är det inte meningen att det ska göras.

Stressfaktor

Problemet med att gå på föreläsningar i stresshantering är att föreläsaren är så ostressad att det inte spelar någon roll för honom att femtio personer sitter och väntar och att han ännu inte är på plats.

Facit

Nu är resultatet inne ifrån gårdagens mat-thriller. Det blev en jämn kamp. Redan efter några timmar började jag må riktigt illa. Världen snurrade och jag höll mig inom toalettens fyra väggar i beredskap inför ett närmöte med porslin. Fick sova med en hink vid sidan av sängen, men jag höll tätt. Bra, då har jag en lunchlåda till idag.

En gurpa smuttar man inte på

Renfärs stoppat i en kasslerstrumpa, rökt, fryst och inlindad i folie. En specialitet.

Sedan glömmer jag packa upp väskan och den blir liggande hela dagen. Jag tänker färs, inte bra. Men jag tänker också rökt, det kanske går. Om några timmar får vi facit.

Tre månader till semester

Då var man tillbaka i hamsterhjulet då. Raka vägen till Gesällvägen.

Familjeverksamhet

Grattis Frans! Det är inte alla som har en pappa som köper ett 260-bitars pussel till sin 2,75-åring, men du har det!