Förra veckan la jag sista handen på bokslutet för föreningen som i bloggsammanhang kommit att kallas "föreningen var jag tidigare jobbade". Därmed är mitt uppdrag med dom slut (hoppas att jag får betalt, vilket jag starkt betvivlar kommer ske smärtfritt). Nästa vecka upphör mitt uppdrag på dagsjobbet iom att jag går på pappaledighet och jobbet flyttar innan jag kommer tillbaka. Många förändringar på kort tid och framtiden är som ett oskrivet ark. Igen.
Det finns ingen arbetsplats på vilken jag öst så mycket skit så saknaden kommer inte vara överdriven. Hade inte pappaledigheten kommit så hade jag nog tagit ett annat uppdrag för länge sedan, men när klockan klämtar mot sista dagen så blir man ändå lätt nostalgisk. Det har ju trots allt gått 2,5 år och inflödet av nya förmågor har förbättrat stället dramatiskt. Det är nära hem, vilket man inte är bortskämd med i Stockholm. Dessutom kan jag jobbet så bra att man helt slipper utmaningar vilket kan ha sina fördelar och nackdelar. Lite synd att kasta bort all kunskap, men vad ska man göra, det har gjorts förr och kommer göras igen.
Nu återstår bara att som Costanza brukar göra "go out with a bang". Jag har ännu inga idéer på hur, men arbetsplatser ska ju lämnas kvar som en bränd by. En bränd by bakom en bränd bro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar