I morse tryckte jag ner en ostskiva och det gick inte bättre än att osten fastnade i den torra strupen. Jag hann tacka min lyckliga stjärna för mina 35 år innan jag fick ner den efter en frenetisk dödskamp. Det hade ju också varit ett sätt att omkomma på. Ost i halsen.
4 kommentarer:
Ha ha ha! Du får ursäkta min oförfalskade glädje. Men visst är det typiskt. Man lever ett riktigt Svensson-liv och utsätter sig inte för några direkta faror. Man är försäkringsbolagens våta dröm. Vad händer? Man sätter en ostskiva i halsen och omkommer. Snacka om Tony.
Jag är glad att du fortfarande är lever och har hälsan, Smuckers!
Jag får skylla på att jag råkade köpa en lättost som var ovanligt torr och sträv. Straffet kom snabbt.
Aj då! Hur gjorde du för att få ner den? (Kan vara bra att veta ifall det händer någon gång.)
Svalde som en galning. Till slut gled den ner.
Skicka en kommentar