Freudiansk felsägning

Tänk om dom skulle visa något roligare än Let's Dance på TV. Kommer osökt att tänka på ett av mina egna misslyckade försök på pardans. Detta utspelade sig i en galax långt, långt borta för länge, länge sedan så döm mig inte för hårt.

Som vanligt spenderades juldagen på nöjestemplet Ferrum i Kiruna. Stället var så överfullt att det kunde ta 45 minuter att beställa en öl, som sedan dracks upp på 5 minuter. På detta sätt uppnås inga promillehöjder så i mitt sliriga tillstånd kom jag på en plan lika lätt som brilljant. Jag skulle gå igenom korridoren till dansbandssektionen, beställa en öl och ta mig tillbaka till mer moderna tongångar. Redan i korridoren stötte jag dock på patrull i form av en galant medelåldersdam med desperation i blicken. Hon ville dansa och hon gav sig inte. Minsta motståndets lag dikterade att det lättaste sättet att få en öl troligen var att ta en snabb dans med damen, beställa ölen och dra snabbt som ögat. Det borde ju vara snabbt överstökat så vi gick ut på dansgolvet och tog några steg framåt, några tillbaka, lite höger, lite vänster. Snabbt märkte hon att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Lite uttittad kände man sig också när damen försökte lära mig stegen. Så för att rädda situationen tänkte jag be henne föra. Aldrig förr eller senare har jag stammat men just då gjorde jag det samtidigt som jag slog ut med armarna och stampade med foten: Men förför mig då!

Nära dansande par hejdade sig i steget, orkestern slutade som tur är inte att spela och jag lärde mig att öl ibland kostar mer än pengar.

När man börjar se tillbaka är man slut, men va fan jag är ju ändå slut, så varför inte skapa en label som heter tillbakablickar och låta nostalgin flöda.