Vecken tårta! Otroligt vad dom kan fixa nu för tiden. Annat var det på min tid. Då fanns inte Blixten McQueen eller laserprintade tårtbilder minsann. Det var knappt så att det fanns tårtor för den delen, inte om man jämför med den här tjugobitaren iallafall.Gräddtårta av en inköpt tårtbotten dekorerat med non-stop och Marabou chokladrulle var standarden på det glada sjuttiotalet. De mer innovativa kunde bjuda på en igelkott till barnens förtjusning. Det vill säga potatismos med instoppade korvar. Gröna vågen hade inte helt dött ut och av deras barn fick man en björkkvist var det var fastklistrat en krona för varje år man fyllde (eller var dom laestadianer, nåja plugghästar var dom iaf, spelade man inte hockey var man automatiskt en plugghäst).
Men något vi hade var ett barnprogram som hette Tårtan. Där var det tårtor på långa banor om dom inte försökta ta död på sig själva med cigaretter.
Ramla i trappor var också populärt. Ofta var vi upptagna med att ramla i trappor. Fanns det en trappa så var den där för att ramlas. När man stod på en trappa kunde man inte undgå att snubbla. Ahh, härliga tider! Sedan förstördes allt av nioårig skolplikt.
Ps. Att komma ut på internet gick inte heller för det fanns inga datorer.
4 kommentarer:
Ja, vilka tårtor det finns/görs nu förtiden.
Roligt inlägg också.
Såg du aldrig på vilse i pannkakan pojk?
hehe
Själv minns jag Beppes godnattstund men det första barnprogrammet jag minns det var familjen Flinta.
Det var på stenåldern då tecknad film var ovanligt, barnprogrammen var få och korta och tråkiga, endast 2 kanaler fanns det.
Och inte hade vi någon dator och Internet heller. Kanske tur det med tanke på hur stora datorerna var på den tiden.
/A
Vajert. Jag har helt gått över till köpetårta.Finns ingen anledning att slira runt med marsanpulver och ananaskross när man kan få ett proffsbygge i världsklass på närmsta kondis. En annan sak man gjorde förr var att sladda på strumporna. Full kareta i korridoren, sen tvärställa nittio grasder i kröken, sladda ut mot väggen och parera med ett par blixtsnabba motdrag med fötterna för att sedan fortsätta i fullt ställ. Om morsan stod i vägen blev det problem.
Något som var väldigt viktigt var också att starten matchade resten av rusningen. Man skulle stå stilla med fötterna skulle slira på fullvarv.
Vilse i Pangkakan kommer jah igåh. Att härma stor-potäten är fortfarande ett nöje. Putt-putt-putt-putt. Men Beppe var sååå otroligt tråkig. Värre än Manne! Hur hungrig man än var efter barnprogram så gick det inte att se Beppes godnattstund med den där dockan som blev fääärdig.
jag minns ingenting från de åren, men det verkar ha varit kul
Skicka en kommentar