A hard wood floor (and I been working like a dog)

Efter en helgs slit återstår en liten liten remsa innan hela lägenheten är i parkett. Men vilket as till golv att lägga.

Utsliten

Två utslitna baksmällor. Det här golvet måste vara det mest svårlagda i världshistorien. Allt måste bankas i absurdum.

Två ting äro rödvita, polkagrisar och Danmark

Jag tror inte att Danmark kommer lyckas bättre i VM än Sverige skulle ha gjort, men bevisligen har dom lyckats bättre än oss över kvalet. Säger tabellen så så är det så och så är reglerna. Då får dom åka till VM. Vi var inte nog bra.

Om ett år börjar nästa kval. Sverige borde vara ett år bättre då istället för ett år sämre som det varit under senaste säsongerna.

Det är synd om människorna

Ena dagen flyger man högt på Theodoras, nästa dag ligger man lågt och jobbar med baksmällan i baksmälla.

Det våras för Theodoras

Det är hit man kommer när man ska fira. Å ta adjö av fallna kamrater. Ja, allt händer här.

Innan ordinarie sändningar tar vi en kort resumé

Enligt samma resonemang

Om det inte var för att jag hade andra intressen, inte tränade särskilt hårt, inte var särskilt hård och inte älskade sporten tillräckligt mycket så hade jag varit elitseriespelare i hockey.

Om det inte var för Arboga öl, Football Manager 2008, Spotify och ovillighet att läsa böcker så hade jag vunnit Nobelpriset i år.

Dessutom är det ju så att om det inte var för att jag aldrig övade och slutade kommunala musikskolan i årskurs sex så hade jag varit gitarrist i världens bästa rockband The Shitfuckers.

Ja, men det var iallafall bra

You die when you're young

Nu har jag sett Broder Daniel Forever. Den var fin.

Allan Edwall finns på Spotify. Det tycker jag också är fint.

Ground Control to Major Tom

När två vackra saker delar samma utrymme så kan det i bästa fall uppstå synergier som gör helheten till mycket bättre än de redan bra delarna. Tyvärr vet ofta de vackra sakerna sitt värde och blir divor som omger sig av ja-sägare. Dom är vana att spela första fiolen och tänker inte samsas med en annan stjärna om utrymmet. Deras rutiner och preferenser har företräde framför andra. Nu säger vi att utrymmet är min dator. Vi säger också att de vackra sakerna är Spotify och Football Manager 2008. Vi säger så eftersom det är så. Dom kan inte jobba tillsammans och därigenom fullända mitt liv genom att samtidigt kunna lyssna på oändligt mycket musik och träda in i rollen som fiktiv manager för Sheffield United. Dom hamnar i konflikter som alltid slutar med att Football Manager kraschar och stormar ut ur rummet.

Om jag inte kan få dom att jobba tillsammans så kan jag bli tvungen att välja en. Då är det inget snack vilken det blir.

Jag och Manager-spel har gått igenom mycket tillsammans. Alltifrån primitiva spel på brorsans Amiga 500, arton timmars sittningar med kompisar var man knappt vågat gå på toaletten ifall man skulle missa sin tur, älgar som förundrat betraktat spektaklet genom fönstret, inköp av nya datorer med stabilare processor, bara känna igen hela TV-säsonger på ljudet eftersom ögonen tittar på annat, inte kunna sova när man istället funderar på en ny briljant formation, lusten att skada sig själv när spelet hänger sig efter en och en halv säsong utan autosave, spara spelet på perrongen för att man inte hann på tåget, vanka rastlöst när du testat allt utan att det funkar, missa uppflyttning i sista matchen efter ett helgmaraton, i sömnen drömma att dörrklockan är Milan som ringer och vill värva din enda stjärna, klicka på fel knapp och sparka sin assistent, ladda uppfiler på 170 mb till supporten på ett 56k modem, på fyllan sälja lovande spelare bara för en dålig match, heltidsjobb och framför allt nedlåtande oförstående som hävdar att det finns en värld utanför Manager.

Om Spotify tror att en vass spellista har något på de 20 dygn, 18 timmar och 39 minuter jag lagt på att lyfta Sheffield United till fyra champions league titlar, åtta raka ligatitlar och sexton cup-segrar så tror den fel. Å allt började en regnig sommardag för sexton månader sedan. Eller rättare sagt sexton månader i vår tid räknat. I manager-tid har försäsongsträningen inför säsongen 2023-2024 börjat.

I would hate to have to pull ranks

Jag har tagit notis om att jag blivit mycket slarvigare i trafiken. Men efter tjugo år i tjänsten förtjänar man det. Rookies och nybörjare får acceptera att mer seniora medlemmar tar företräde och friheter på deras bekostnad. Dom har tid, dom får vänta, vi är närmare döden och har sålunda mer bråttom att ta oss fram. Har du till exempel sett en pensionär som tittar bakom sig innan dom backar ut? Nej, dom backar bara ut. Har du sett en pensionär köra ut på vägrenen? Nä, det är deras väg och dom vet det. Dom har betalat skatt för den vägen i decennier.

If you gonna play in Texas you gotta have a fiddle in the band

Det fanns en tid när man satt och väntade spänt framför radion när P3 skulle spela första singeln ifrån det nya Kent-albumet. Nu skulle det avgöras hur året skulle te sig. Ett dåligt år kunde räddas av en bra skiva, ett bra år bli sämre med en dålig skiva, eller så kunde ett bra år bli riktigt jävla bra med en bra skiva. Efter första takterna kom alltid någon tjock tant och ville prata fakturor men som tur är kom det iallafall aldrig några dåliga skivor.

Som av en händelse råkade jag höra premiärspelningen av första singeln ifrån kommande albumet på P3 iförrgår. Det kanske är tur att jag har skaffat mig ett liv. Ja, eller ett annat sorts liv iallafall var kent-skivor spelar lite mindre roll.

Nä, inte äldre än Marco Polos resor till Kina

2004-07-10, 13:05

Fredrik Lindström börjar i sitt första Sommarprogram sin mission om världens modernaste land, världens ängsligaste folk, svensk mentalitet och vad som är fel med civilisationen. Och såvitt vi vet håller han på än.

Om du nu till äventyrs lyckats med den osannolika bedriften att missa detta, som iofs alla svenskar borde reflektera över, trots tre sommarprogram, tre TV-serier, en krogshowen och minst två böcker i ämnet så kan man lyssna här.

Det är bara en sport, men för dessa grabbar är det deras liv, så dom är allvarliga

Om jag ägde en fotbollsklubb skulle jag köpa Jimmy Bullard, sedan skulle jag bara skita i allt och garva.



Har vi kommit så här långt kan vi köra några till. Vill man ha mer är det bara at söka på You tube. Det finns mer. Mycket, mycket mer.

Med rätt motivation är allt möjligt

Om jag hade vetat och förstått när jag vaknade att jag skulle ha lagt en stor del av golvet i Frans rum innan kvällen var slut. Men då var det alldeles för tidigt för både förstånd och tankeverksamhet. Men när svärmor säger att hon hinner vara barnvakt om vi börjar jobba klockan åtta nästa lördag fick jag eld i baken. Nästa lördag vill jag inte börja jobba klockan åtta.

Norstedts engelska lexikon var förresten till utmärkt hjälp istället för en hand som pressar ner brädan i rätt läge. Sådana tips får man aldrig av Timell.

Jag tycker att det är tråkigt att bageriet håller stängt på söndagar

Välkommen till 2008

Bara så ni vet. Nu har jag Spotify. Nu blir jag farlig.

The Iron

Scunthorpe United F.C låter varken vackert eller glamoröst. Men när det kommer till coolt klubbmärke står dom sig starkt.

En sak för Aung San Suu Kyi

Det är ju hopplöst naivt och blåögt. Vad bryr sig en regim på andra sidan jordklotet vad vi i Sverige tycker om deras styre? Sannolikt inte ett skvatt. Så länge dom får åka Mercedes och äta biff skiter dom i det. Men om jag gör något så har i alla fall jag försökt och mer kan ju inte jag göra (förutom att försöka hårdare då kanske). Så varje fredag, vi kan säga lunchtimmen mellan 12 och 13, ska jag göra en sak för Aung San Suu Kyi. När folk frågar vad jag gör så ska jag säga ”jag gör en sak för Aung San Suu Kyi, vill du också vara med?”. Kanske blir vi två till nästa vecka.

Vad kan man göra då? Ja, göromål brukar ju ha en tendens att samlas på hög så det kommer nog fixa sig. Själv skulle jag behöva lära mig mer om Burma. Man kan kolla igenom de organisationer som finns och kanske gå med i en. Man kan uppdatera facebook-statusen till: ”Nu gör jag en sak för Aung San Suu Kyi”. Man kan starta bloggen ”En sak för Aung San Suu Kyi”. Man kan trycka upp en knapp. Man kan trycka upp en t-shirt. Man kan ha på sig t-shirten om man inte kommer på något annat. Man kan tipsa andra om något man kan göra. Det kan vara praktiskt taget vad som helst. Dessutom är ju att fundera på vad man kan göra för Aung San Suu Kyi att göra något för Aung San Suu Kyi.

Som sagt det kommer troligen inte leda någonstans, men om nog många gör något så brukar dom som möjliggör Mercedesen och biffen inse att dom kan förlora pengar på att fortsätta och utan det stödet brukar det rämna. Se, bara genom mina och den gode Söderbergs diskussioner här fick hon överklaga ;-) Nu ökar vi trycket ett snäpp. Darra, regim, darra!

Så, vilken sak har jag gjort för Aung San Suu Kyi denna vecka? Jag har skrivit det här. Vill du vara med? Skriv vad du gjort på din blogg, hemsida, facebook, twitter. Nästa vecka gör vi något igen.