Först hade vi en parkeringsplats i ett parkeringshus. Den var dålig för det regnade in. Ett smärre mirakel med tanke på att det fanns fem våningar ovanför, men ändå sipprade det ner vatten som filtrerats genom våningar av smuts just på min bil. Eventuell vax frätte bort på nolltid så jag ställde mig i kö och förra veckan fick jag en ny plats. En jättebra plats. Nära till lägenheten och inget läckage, men det går inte att öppna dörren till bilbarnstolen.
Nu är jag tillbaka på platsen med surt regn. Bättre att få ut Frans än att ha fin lack. Lacken förstördes förresten ändå redan när jag hade parkeringsplats under ett träd i Västerås. Veckan innan jag skulle flytta fick jag ett meddelande om att träden skulle huggas ned eftersom dom förstörde bilarna, men det var ju så dags då. Kungsholmen ska vi inte tala om. Flytta bilen varje onsdagsnatt är jobbigt särskilt om man är bortrest. Dessutom kändes det som något saknades en morgon när jag kom ut till bilen:
Vad mitt nästa steg kommer bli har jag ingen aning om, men det lär bli katastrof.
5 kommentarer:
Ahmen!?
Faen vad jobbigt.
Men vaddå..har ni inte barnvagnshjul?
Det värsta som händer här är att kattjäklar hoppar upp på motorhuven å kurrar å myser...spåren syns då de oftast gjort sina behov i en rabatt och har smutsiga tassar.
Less är jag..
Fast bättre än att ha läckande tak över finbilspärlan..
Huvudsaken är dessutom att Frans har det bra!
Lysande igen.
Det var längesedan den kallades finbilspärlan. Jag funderar på att lämna den på gatan med nycklarna på taket för att slippa eländet.
När dom snodde hjulen var ingen höjdare. Sommarhjulen var hos svärföräldrarna och dit är det 15 mil. Det uppskkattade värdet på alla fyra vinterdäck var 450 spänn så tjuvarna gjorde inte direkt ett kap.
Tack, tack Erik. Jag sitter bara och väntar på att Aftonbladet ska höra sig för en parkeringsplats-blogg.
Priceless, Smuckers. Precis den här Cliff Barnes-humorn som jag älskar.
Jag vet inte hur jag ska ta det. Rolig, bra. Cliff Barnes, dåligt.
Skicka en kommentar