I'll have whatever he's having

Ring Hercule Poirot

Inte långt ifrån vår stuga, var vi leker och hugger ved, har det inträffat vad som måste betraktas som ett mysterium. Tragiskt är det dessutom. Två döda på isen, ansikten nedåt, varsin sida om skotern och helt utan synbara skador.

Två kan ju bara inte dö samtidigt så det kan inte vara naturliga orsaker. Mord och slagbjörnar brukar leda till synliga spår. Om man gör självmord borde man kanske välja samma sida av skotern och ett vackrare ställe. Blir man förgiftad kan man väl inte båda dö så plötsligt och landa så passande att förbipasserande tror att dom pimplar, eller kan man? Konspirationsteoretikern i en vaknar.

2009 -Revanschens år

Jag är inte den som ger upp i första taget. Nu har jag grämt mig hela vintern åt förra årets trädgårdsmisslyckande och nu är jag tillbaka för en returmatch. Inte en bomullstuss eller jordgubbe kunde jag skörda trots att jag la ner min själ i projektet.

Jag kan ju inte ha att hela växtriket ser ner på mig. I år ska det bli blommor och det ska bli jordgubbar! Inga mer mjölkpaket och valmusik under förodlingen, denna säsong jobbar jag med professionella hjälpmedel. I'm stepping it up a notch.

Bland örterna i kuvösen märks sorter som tobak, chili, humle, dill, jordgubbar. The bare necessities med andra ord.

Hill Street Blues

Hill Street Blues Opening Theme - Version 2 - Click here for more blooper videos

Lika som bär

Jag kanske inte är den bästa barnsångssångaren, men jag är en grym skulptör i modellera. Man kan knappt urskilja vilken som är riktiga Yam Yam och vilken jag har byggt.

Journalanteckning

Det är en sådan dag idag.....en sådan när man slänger plast i brännbart, sätter tandkrämen på sambons tandborste, besticken faller ner för hela trappan och tömmer man grus ifrån en sko så att det hamnar rakt in i den andra skon.

Blåser gör det också.

Kycklingfilé, en urspårning och Dr Freud

Vilken otur, vi som skulle äta 1 kilo mörad kycklingfile med utgångsdatum 2009-12-07 imorgon.

Stackars små kycklingar. Odlas fram i en stor kycklingshall tillsammans med tusentals andra kycklingar bara för att någon ska blanda glas i dig när du ska fylla ditt syfte. Tänk dig själv ifall människan var framodlad av en mästarras som skapat jorden bara för att kunna odla frigående människor som skördas genom alla upptänkliga olyckor och sjukdomar enligt marknadens krav, sedan blir du återkallad! Höjden av meningslöshet.

Jag vet Dr. Freud. Du kan ta ner handen. Jag vet.

Det är så lätt att bli invald i något

Fyra tumregler för bostadsrättsföreningens första möte:

- Knip käft.
- Knip käft.
- Knip käft och håll blicken i golvet.
- Teaterviska ditt missnöje över att hovrätten inte godtar dina psykoser som förmildrande omständigheter i förskingringsmålet.

Komplimangerna haglar

- Vad snygg du är i håret.
- Tackar, tackar. Jag klippte det själv.
- Jaha, jag trodde det var Frans.

Chefslöner

Ingen är värd 104 miljoner. Ingen är ens 94- eller 84 miljoner. Inte 74-, 64-, 54-, 44-, 34-, 24-, 14 miljoner heller. Tio miljoner kanske. Topps!

Anställ tio sådana och ett par bra kaffemaskiner så uträttar dom nog samma sak som 104-miljonersmannen. Idioter!

Olle, Jan E och Sven E är i stan

En Ockelbo på en Volvo. Bara i Kiruna, barn, bara i Kiruna

Avslappning

Det eviga dilemmat

Sent omsider har jag upptäckt mästerverken P3 Dokumentär. Men som jag har upptäckt dom när jag väl upptäckt dom. Tre-fyra dokumentärer glider lätt ner varje dag. Det är lite konstigt för jag var ju trots allt med när många av sakerna hände, men dom passerade nästan helt utan reflektion. Nu inser man till exempel hur stort och oerhört tragiskt discobranden i Göteborg eller polismorden i Malexander egentligen var. Då vände man sida på Aftonbladet och funderade ifall tjejer med snygga bröst eller ben var att föredra.

Så vilka slutsatser drar vi av detta:

1. Jag var en väldigt okänslig människa?
2. Jag har blivit en väldigt känslig människa?
3. Nyhetsrapporteringen var dålig?
4. Det är människans natur att oroa sig över egna vardagsproblem framför avlägsna tragedier? Inte för att jag någonsin var i ett läge var jag kunde/behövde välja…….äh, vi kanske släpper det nu.

Jag som kanske tänkte skippa det i år

En ny dag tydligen

Solen har bestämt sig. Det ska bli en dag idag också. Bara att spotta i nävarna och slå på cementblandaren.

Den slöa gamla solen. Själv ska den bara ligga där på himlen och snurra runt.

Seger!

När det är ljust klockan 18 är vinterhelvetet besegrat. I år en ovanligt lätt seger eftersom jag inte hann märka hur mörkt och regnigt det var.

Smuckers Bornemark

Det vore praktiskt ifall jag skulle kunna några barnsånger. De enda sångerna jag kan utantill är antingen skrivna av Eddie Meduza eller Bruce Springsteen. I barnkammaren kommer man inte särskilt långt med Mera Brännvin och Thunder Road.

Öppet brev till Arbogabryggerier

Ibland när jag öppnar en Arboga brukar den smaka lite konstigt. "Det måste ha varit en dålig batch" brukar jag tänka och efter några klunkar försvinner den dåliga smaken.

Men de senaste helgerna har den varit fantastisk ifrån första klunk till sista slick!

Keep up the good work!

mvh
Your biggest fan

Själv ska jag stå på läktaren och skälla på domaren

Jag är inte längre orolig för 2,5-åringens intellektuella utveckling. Han har ett jäkla klipp i både höger och vänster fot, med det kommer man långt.

Undra om vi ska välja Barcelonas akademi eller Manchester Uniteds dito?

Fredag den 13:e kommer jag ofta att tänka på Ronnie

Jag tycker att du ska lyssna på det här. Du kommer inte ångra dig.

Punkt ska vara först i meningar fr.o.m nu

Som bekant är pizzamenyer den bästa poesi som erbjuds för stunden. Det är här man hittar de banbrytande formuleringarna och det nytänkande experimenten med språkets struktur.

Bara häromdagen fick jag ett nytt stjärnskott i brevlådan. Bara formgivningen är unik. De traditionella hemkörningsmenyerna har alla gemensamt att ordet ”pizza” och ”express” ska ingå i firmanamnet. Här bryts mallarna genom att ge sken av skräckfilm eller nattklubb på Kanarieöarna. Sådant bäddar för intressant läsning.

Redan på första sidan levereras en modern klassiker: ”Vi ber om ursäkt till Ej reklam familjer”. Genialt! Vi kommer inte sluta proppa reklam i er brevlåda fast ni inte vill ha reklam, men vi ber om ursäkt för det.

Som brukligt är ska jag inte avslöja hela handlingen bara droppa några språkliga godbitar. Låt orden formas och smeka er tunga som honungsklädd marsansås: Baycon. Förost. Jälapeno. Toborg. Bankkortt. speciall Erbjudande. Bärg. Bif pasta. Beaners sås. Vit lök sås. Kronärteskocka.

Att ändra stavningen på samma ingrediens mellan sidorna känns även det som ett nytt grepp och framför allt meningen som ställer alla konventioner på huvudet: .vi använder färska råvaror och svensk kött

Gudsfruktan i droppform

Jag trodde att alla äckliga mediciner försvann ungefär samtidigt som jag nådde tioårsåldern och inte längre blev en storkonsument av penicillin och förkylningsmediciner. Efter det smaksattes medicinen och smakade i stort sett som Portello. Dagens ungdomar fick som vanligt allt på ett silverfat. Dom slapp både Carola och äcklig medicin.

Men som en slump fick jag några droppar av sonens penicillindroppar i ett dricksglas. Herrejävlar, det var som att få en hästspark på käften. Hundra gånger värre än Sanbitter. Vi måste vid alla medicinstunder vara två mot en för att överhuvudtaget ha en chans. Ännu en generation ska skrämmas rätt. Det finns hopp.

Rorschach

Min kollega säger att figuren i kaffet är en julgran. Var skickar vi henne?

Hel pudel

Jag backar ifrån mitt tidigare löfte att våren är nära. Nu förutspår jag istället snöfall och drivis fram till midsommar. Jag är ledsen om jag väckte några obesvarade förhoppningar.

Var det förresten inte ovanligt längesedan vi sist hade en el nino?

Sova utanför kommer jag dock aldrig göra

Då var biljetterna kirrade. Fyra stycken som ska ligga och vänta hos närmsta ticnet-ombud.

Konsten att köpa biljetter har verkligen gått framåt (särskilt när man blir insläppt före de vanliga plebejerna). Kommer osökt att tänka på det tidiga 90-talet när jag skulle på Bruce Springsteen. Jobbade då på medicinavdelningen på Kiruna lasarett och satt vid en telefonautomat hela kafferasten (som är lång på landstinget). Gick givetvis inte bra. En bekant till en bekant hade AXE-telefon. Höjden av nymodigheter och biljettködoping. Tryckte fyrkant5 för att bli uppringd när det inte var upptaget längre. Gick givetvis inte heller bra.

Sättet man får biljetter är lika minnesvärt som konserterna. Ibland mer minnesvärt. Särskilt de gånger det varit fullt pådrag med en man på telefon, en på internet och två hos ticnet-ombud i spridda städer.

Till Pop-mart köpte jag 12 biljetter till alla som sa att dom skulle komma. I slutändan kom nästan ingen så sista biljetten gav vi bort mot en hamburgare.

Till Elevation-turnén blev jag helt utan. Beskyller Ticnet-ombuden i Västerås som inte behagar öppna i tid. Räddad av en extrakonsert till vilken Ticnet skickade för många biljetter. Jag fick två extra. Upplagt för dåligt karma. Gav givetvis bort den sista mot en hamburgare.

Vertigo var svår. Jag var arbetslös och tänkte garantera en plats genom att dyka upp "in person" på ett ticnet-ombud i stan. När jag kom dit ringlade kön runt hela Norrmalmstorg, som arbetslös är man inte van att börja tidigt. Jag hamnade bakom en kille som såg att det var en kö och tänkte att det då måste vara något roligt. Fick biljetter tio minuter efter att dom tagit slut.

Even better than the real thing

Nu är det klart. 31/7 är det U2-konsert på Ullevi. Jag skulle kunna tänka mig 360 dagar på året som hade passat bättre. Just den dagen har jag ju förklarat mig som tillgänglig för att ensam sköta månadsbokslut så att de andra kan ta semester. Det här kommer bli blodigt, men vissa röda trådar genom livet får man inte släppa, som U2-konserter. Resten är jag ganska beredd att släppa, som månadsbokslut.

På fredag släpps biljetterna, men som tack för lång och trogen tjänst har jag fått en kod som ska ge mig chansen att handla redan imorgon. Hoppas bara dom säger var. Snälla, säg var.

Hoppa över om du inte gllar Morrissey

Förra natten sparkade Morrisseys världsturné igång i Myrtle Beach. Totalt oviktiga fakta förr dom flesta, men hyperintressant för oss som vill veta vad vi har att vänta sista gången vi ser mannen om 63 konserter och 2,5 månad. Faktiskt så intressant att det ledde till en vadslagning med kusinen att tippa tio sånger som inte ingår på senaste skivan och kommer spelas.

Man kan beskriva min lista som till vissa delar kallt kalkylerande (Irish Blood, English Heart; First of The Gang to Die) och till vissa delar rent önsketänkande (There Is a Light That Never Goes Out, How Soon is now?, Last of The Famous International Playboys; We Hate It When Our Friends Become Successful; You’re The One for Me Fatty; Everyday is Like Sunday; The National Front Disco, No One can Hold a Candle to You).

Som väntat en förlust med 6-2 när resultatet presenterades:

Something Is Squeezing My Skull / Mama Lay Softly On The Riverbed / This Charming Man / Black Cloud / Best Friend On The Payroll / First Of The Gang To Die / I'm Throwing My Arms Around Paris / How Can Anybody Possibly Know How I Feel? / Seasick, Yet Still Docked / Ask / Sister, I'm A Poet / All You Need Is Me / I Keep Mine Hidden / The World Is Full Of Crashing Bores / Life Is A Pigsty / How Soon Is Now? /

Oroväckande: Tre nummer ströks, inga extranummer, verkade sjuk, rösten höll inte, lämnade stället utan ett adjö eller tack och uppenbart irriterad.

Just idag är jag svag

Igår drack jag tre öl. Fick bakis.
Imorse drack jag ett glas mjölk. Fick ont i magen.

Utmätning

Vi har deklarerat GI-dieten anno 2009 som slut klockan 1800 idag. Efter det ska jag gladeligen pilla ner en öl eller två. Kanske tre. Sedan ska jag tvinga våra gästande kanadicker att göra samma sak så att gamla oförrätter ifrån JVM och Canada Cup kan föras på tal.

It's a simple case of kaka söker maka

För att sätta stopp på trilogin långa texter om ett fotbollslag krävs en förklaring varför i hela friden jag följer, och dessutom äger aktier, i ett lag som inte ger mer än bitterhet och höga courtageavgifter. Dom kommer aldrig vinna något stort, aldrig se Europa och snubblar alltid på mållinjen om dom till händelsevis skulle komma i närheten av framgång. Låter precis som en kille jag känner......

Men om det ska summeras i punktform:

- Öl. Som utbytesstudent stötte jag på fyllan alltid ihop med ett par tjejer ifrån Sheffield. Efter ett tag växte det konstanta hyllningarna för denna stad med egen inomhusskidbacke på mig. Som brukligt i England var tjejernas utseende väldigt engelskt vilket hindrar att denna punkt skulle kallas "tjejer och öl".

- Lag som kommer ifrån avflyttningsbygder i norr har alltid min sympati. Särskilt om dom kommer ifrån en stålstad.

- Det var här fotbollen uppfanns och reglerna nedtecknades. Man ska hålla sig till originalen.

- Traditionellt laget med tålamodigaste ordföranden i manager-simulatorer. Det hjälper.

- Rödrandigt och svart är snyggt.

- Men viktigast av allt är filmen When Saturday Comes. Sentimental smörja, men den gjorde sitt jobb. Om någon skulle ha en kopia liggandes hemma betalar jag top-dollar för den.

Cliff Barnes FC

Nu tror ju alla att jag överdriver min pessimism om Sheffield United. I själva verket är dom inte specialister på att förlora spektakulärt på mållinjen, det bara känns så för mig som hejar på dom. Egentligen förlorar dom ganska normalt om man ser på det objektivt.

Men, vik hädan tvivlare! Detta lag är fotbollens motsvarighet till Cliff Barnes. Inget tvivel om den saken. Om tidigare demostrationer inte har övertygat, låt mig visa med rörliga bilder. På något sätt hade Blades lyckats driva succélaget Hull till omspel i FA-cupen, när backen Kyle Naughton beslutar sig för att nicka bollen med all kraft mot eget mål. Ifrån ganska nära håll dessutom bör tilläggas. För länge sedan när allt var frid och fröjd, innan Freud, hade tjäran och fjädrarna omedelbart tagits fram. Man får ju bara inte göra så här! Men nu vet vi att det troligen var något i hans undermedvetna som spökade och allt skylls på ungdomlig orutin.

För att lägga ytterliggare tvist på storyn så var bollen aldrig inne! Om inte det är att förlora spektakulärt så vet jag inte vad de orden betyder.



Nu ringde iofs domaren dagen efteråt och bad om ursäkt för detta och ytterliggare ett fatalt domslut, men det betyder lika lite som när Premier League två år efter faktum beslutar att det var fel att Blades åkte ut ur PL. It should have been West Ham.

The Sky Curse

I söndags fick jag in en ovanligt dålig stream på när mitt kära Sheffield United spelade fotboll. Streamen var så dålig att till och med jag ifrågasatte meningen med att titta på den, framför allt eftersom jag visste hur det skulle gå. Det skulle bli ytterliggare en neslig förlust. Det blir alltid det när jag tittar.

Inte ens när ledningsmålet kom just innan halvlek fann jag anledning att jubla. Dom skulle ändå hitta ett mer eller mindre spektakulärt sätt att förlora matchen. Inte ens när andra halvlek började med en våldsam United-press kunde jag glädjas för jag visste ju vad som hägrade. Mycket riktigt, i 64:e minuten bjöds motståndarna på ett självmål. Allt som vanligt alltså.

När jag gjorde mig klar för att konstatera ännu en match åt pipan så hände dock det som aldrig brukar hända. Blades fick en lättvindig straff på övertid. Det brukar ju alltid vara tvärtom. Å tänka sig, det blev mål på straffen och Blades vann en match! Blades vann en match som jag såg!!

Life is what happens while we're busy making plans

Nu har redan den årliga semesterplaneringen kommit igång. Dagis och arbetsplats vill veta vilka planer man har för sommaren. Det går liksom inte att vänta tills man sett femdygnsprognosen vecka 23.

Det känns förresten som alldeles nyss det var semester och vi var på Gotland. Det går för fort det här, eller så är det för mycket semester.

Main Street's whitewashed windows and vacant stores

Alla var alltid så förundrade att vi fortfarande hade ett Domus i Kiruna, men så kommer det inte vara länge till. Affärerna läggs ner en efter en.


Jag tror stadsflytten kommer bli ganska lätt, mest tack vare det faktum att det inte kommer finnas så mycket kvar att flytta.

Barr i foten

Att göra sig av med julgranen är ingen ofarlig verksamhet. Särskilt inte när granen är över tre månader gammal. Hur väl man än packar in den i sopsäckar kommer barr, tydligen, att läcka ut. Hela skon var full av barr. Sticksligt!

Nu ville det sig inte bättre än att en liten bit av barret som stack in i min fot inte ville sticka ut igen. Med min tur kommer den leta sig in i blodomloppet och sätta sig på ett lagom känsligt ställe i hjärnan och orsaka en hjärninfarkt. Jag kommer bli den enda som dött av en julgran 2,5 månader efter jul.

Vilken rolig slump att min doktor heter Barrskog. Det känns lite grann som om han kan ställas till svars för det här genom sitt namn. Men nu kan man ju inte gå till vårdcentralen med ett barr i foten. Det blir till för sambon att skaffa fram gasmask, nål och pincett och operera.

Vinterns sista suck

Nu har vi sista dagarna vinter sedan är det vår hela vägen. Tro mig. Det känns i luften och syns på himmlen.

Kom ihåg var du läste det först. Som väntat var det ingen idé att plocka fram vinterkläderna.

That's what I call living

Jag börjar ogilla det här kontorsmässiga spåret som livet verkar ha kört in på.

Vad måste jag göra för att få bära cowboyhatt, köra pick-up truck och slänga urdrucka ölburkar genom bakfönstret för återvinning på flaket?

Första mars dansar julen ut

När julen dansade ut så kom den inte särskilt långt, faktiskt bara ut på balkongen. Men nu har julen dansat ända ut till Linta återvinningsstation. Då är julen definitivt slut.

Göteborg, throw your hands in the air!