Integritet, denied!

Råkade kolla på snabbgenomgången av Idol när jag sövde Frans. Är det verkligen det här som röner så stort intresse i nationen? Kids som sjunger covers ungefär hälften så bra som originalet? Jag drar grejen över samma kam som Melodifestivalen, det vill säga så långt ifrån punk man kan komma, vilket är ett jävligt dåligt betyg. Till och med när dom sjunger punklåtar så är det inte punk, och nej en spretig frissa duger inte som kompensation.

Det är nästan lite elakt att utnyttja de stackars sångarna för lite underhållning medan dom desperat försöker vara snyggast och sjunga bäst. Inom sex månader är dom ändå bortglömda eftersom dom klarar sig lika bra som fiskar utan vatten utan sina låtskrivare och stylister som vid det laget ägnar sig åt nästa säsong. Men vad vet jag som är så ohet att jag röstade på Vänsterpartiet.

Det finns dock ett undantag har jag lärt mig genom Silverfisken. Den här killen stegade in på uttagningen på Idol Australien med en egen gitarr och en egen sång. Jag fattar dock inte varför han skippade förnedringen och gick direkt till ett skivbolag.

Frans, han somnade givetvis på direkten av den mediokra underhållningen.