Kunde ingen ha sagt att jag har en egen sida på Arbetsförmedlingens sajt var intresserade arbetsgivare kan lämna meddelanden till mig? Jag har min CV där så mycket visste jag. Som vanligt trodde jag att tystnaden berodde på att ingen var intresserad av mina usla meriter.
Nu ser jag att arbetsgivare har lämnat mig meddelanden i två år utan att jag märkt dom. Blood fire! Här har jag gått i traktorspåren och drömt om chanser, bättre lön och nya jobb. För att inte tala om all tid jag lagt på att söka jobb medan trevliga människor skickat mig erbjudanden som jag inte märkt. I maj 2005 tyckte t.ex. någon att jag hade passat jättebra som redovisningsansvarig på en känd ideell organisation. Kan ni förstå hur gärna jag hade hoppat på det jobbet!!!
Det finns säkert Yin och Yang i detta också. Å ena sidan missade möjligheter, å andra sidan något att blogga om. Arbetsmarknaden för ekonomer är förresten för en gångs skull bra just nu. Det kommer rekryteringsförfrågningar alltid då och då, men när det framgår att en pappaledighet hänger i faggorna brukar intresset svalna snabbt.
Med vänliga hälsningar,
Cliff Barnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar