Den här folkölen måste vara den som överlevt längst i mitt kylskåp någonsin. Ända sedan i fredags har den genom tur och list lyckats överleva, men nu är timmarna räknade. Jag ser det som ett friskhetstecken.
Medelåldern är ett totalt fall kan jag konstatera. Folköl förblir odruckna i kylen. Magen för dålig för att dricka kaffe. Genomsvettiga sängkläder. Nästan nioåriga kräksviter försvinner. Dåliga fotbollskommentatorer. Oöppnade födelsedagspresenter. Ännu har jag inte lyckats jobba en dag på grund av VAB och egen sjukdom.
Det enda som är som är exakt lika är fotbollslandslaget.
3 kommentarer:
Herregud, jag vet.
Jag har gått från starköl, till 3,5:or, till 2,8:or. I frysen ligger vodkaflaskor och undrar vad som händer. På köksbänken står en fin och oöppnad bjud-rom och känner sig bortglömd. Varför? Jag vet inte. Man tänker: till helgen. Sen kommer helgen och man står där mitt i familjen med sin 2,8:a och pappavisslar (pappavissla=vissla utan särskild melodi). Plötsligt är klockan halvelva och man börjar klippa med ögonen. Och starksprit är det sista man vill dricka.
För övrigt har Kerstin Fritzl vaknat nu. Sömntutan.
Ha, ha. Så det finns alltså ett ord för visslingen man brukar ta till när läget börjar bli prekärt. Jag har gjort det många gånger utan att veta att det har ett ord.
Det är tecknet på att man är vuxen. Man diskar efter maten, istället för före, och man kan ha odrucken sprit hemma. Sambon har flera år gammal romflaska i skafferiet. Jag har dock bättre ruljans på grejerna, om än allt sämre ruljans, köper bara grejer som jag vet kommer gå åt. Ölstyrkan går också åt andra hållet mot starkare och starkare. Om man väl hinner dricka några burkar vill man ju ha maximal effekt.
Tyvärr, så orkar man inte ta sig till Systemet så det blir ändå 3,5:orna allt som oftast.
oj, oj vad jag säger emot mig själv och gör logiska kullerbyttor i den kommentaren...men det bevisar bara den komplicerade frågan.
Skicka en kommentar