Äntligen har mp3-spelaren hunnit spela igenom allt mediokert så att jag får lyssna på Swords. Intressant. Det är ju B-sidor så det är låtarna som inte riktigt platsade på en skiva men är så pass intressanta att dom måste komma ut på något sätt. Många ser inte humorn i Morrisseys låtar. Precis som många inte ser mörkret och vardagsrealismen i Bruce Springsteen tack vare arenaspelningar som kräver bredbent gungande. Men mark my words, Depp-Morrissey är roligare än man tror och party-Bruce är dystrare än man tror.
Det är för att folk bara lyssnar på refrängerna. Till exempel när Reagan använde Born in The USA till en reklamfilm. Texten är väldigt kritisk mot myndigheterna, men lyssnar man bara på refrängen så är det en hyllning. Eller när Neil Young och Keep on Rocking in The Free World blev ledmotivet för murens fall. Text - kapitalistkritik, men rycker man refrängen ur sitt sammanhang så blir det en lysande hyllning till "den fria världen". Eller när man gifter sig till U2:s One. En sång om att göra slut, skriven när alla trodde att gruppen skulle spricka eftersom alla ville gå åt olika håll. Men som tur är kom One till dom i sista sekund och blev räddningen och vägen framåt.
Fast sedan kan det ju gå åt andra hållet också, som för min halländske bankirkompis Bill. Efter att vi hade lyssnat på den klassiska Benny Hill-låten under en hel helg, eller inte bara lyssnat förresten, vi sprang ju också omkring på rad och klappade varandra på huvudet en hel del. När hans flickvän reagerade på sämsta tänkbara sätt och krävde omedelbart musikbyte kom Bills motkommentar lika snabbt som oväntat: "Men lyssna på texten, lyssna på texten". Det är så klart inte ett ord i Benny Hills avslutningsvinjett, bara gubbar som springer på en rad i ett vansinnigt tempo.
Bill har bytt flickvän nu. Och flyttat till Skåne.
4 kommentarer:
Morrisseys b-sidor är inga b-sidor i ordinär bemärkelse. Ofta fantastiska låtar som skåpar ut material som hamnar på ordinarie skivor. Och Benny Hill - den största humoristen av dem alla. Din kompis Bill har flyttat till rätt ställe, gratulera honom från mig. Men frågan är om han inte borde se över sitt yrkesval?
Precis! Det finns redan en bankir i Skåne.
Tryckfels-Nisse har varit framme. Måste påpeka att Bill bodde i Skåne redan på den tiden. Sant är att han bytte ut den första bankir-bruden mot en annan. För övrigt ett av hans bättre beslut.
Jag minns att memoarernas författare Smuckers sov på fakirmattan med handskar på sig i Bills lägenhet i Ängelholm (ligger inte det i Skåne?) efter en blöt kväll, redan innan den första bankirbruden flyttade in.
/Mr H
Oj, oj, minnena är så dimmiga ifrån den här tiden. Men å andra sidan är det omöjligt att hänga med i Bills hopp över åsen.
Skicka en kommentar